Pstq och Roffe Ruff på barrunda, Del 2

Jag och Roffe Ruff har fått ett uppdrag. Vi har blivit ombedda att bege oss ut på en barrunda i Göteborg och bedöma utskänkningsställena vi besöker. Vi valde naturligtvis en måndag eftermiddag. Då är bara de mest rutinerade, de mest tragiska och de mest uttråkade på banan.

Vi vill inte bli störda av uppsluppna helgfestare med glimten i ögat som försöker lätta på trycket. Vi vill omges av människor som försöker döva känslan av grusade förhoppningar, eller bara inte kan komma på någon bättre måndagssysselsättning än att dricka. Det sista vi vill är att oförhappandes snubbla in på en plats där någon form av klubbverksamhet går av stapeln, därför har vi kommit fram till en preliminär plan. Vi startar i Majorna. Allt som följer är högst subjektivt och allt annat än blodigt allvar.

Detta är andra och avslutande delen av Pstq och Roffe Ruff’s barrunda i Göteborg. Om du missat första delen hittar du den här.

Plats: Jenny’s Place
Tid: 18.27

Baserat på ett tips från en vän beger vi oss mot Linné. I dessa dagar är utbudet av riktiga hak i Linné inte direkt överväldigande. Jenny’s Place verkar ganska lovande, för när vi väl hittar det det är vi osäkra på om det ens är öppet. Till vår glädje visar det sig vara det.

Personalen är väldigt vänlig. Jag erbjuds två öl för sjuttio kronor tillsammans eller trettiofem kronor styck. Jag valde givetvis det första alternativet. Man får inte vara dum. Den klassiska svenska kinesrestaurangsinredningen bestående av speglar och mörkbruna möbler råder. Här finns två Jack Vegas-apparater med mysbelysning emellan. Här är välstädat. Dasset är inte bara rent och klotterfritt, det har två toalettpappershållare! Med rullar! Vad som förefaller vara en stamgäst sitter vid baren och sjunger Satellit i duett med Ted Gärdestad.

Servicen är fantastisk. När mannen som sitter med kvinnligt sällskap på uteserveringen knackar på fönstret häller kvinnan vid disken direkt upp två öl och går ut med dem. Ingen av oss levererar en enda suck under hela besöket. Det kan bero på att vi har hunnit få i oss en bunt öl vid detta laget men i ärlighetens namn kan vi inte hitta mycket att klaga på, och det säger en hel del. Vi är rörande överens om att man lätt skulle våga handla sin bakfyllemat här men kanske inte spendera en hel afton. Detta är alldeles för acceptabelt. Dags att röra sig.

Betyg: 1

Plats: Aberdeen
Tid: 18.58

Jag må ha klagat på Masthuggstorget tidigare, men Sveaplan är inte en plats som fyller en med levnadsglädje direkt. Vi smiter snabbt in på Aberdeen. Det första som slår oss är att taket är guld. Exklusivt! Det andra som slår en är tystnaden. Musiken lyser med sin frånvaro. Tv:n på väggen visar visserligen nyheterna, men tystnaden i bakgrunden överröstar dem enkelt.

Två stycken rävar sitter vid varsitt bord i komplett tystnad. Vi beställer ett par öl och får varsin Falcon tappad direkt ur en gyllene kran med en skulpterad falk på, för 36 kronor styck. Ölen är kalla, har gott om kolsyra och smakar som om man bitit sig i tungan riktigt hårt.

Roffes första suck kommer när den ene av gästerna lämnar sin öl,
sin cider och sitt halvfulla shotglas för att vingla ut och röka en cigg.

Vi slår oss ner vid ett bord. Den som sitter med ryggen mot väggen sitter i en furusoffa med nittiogradigt ryggstöd. Som att kröka i en stuga i Sälen, med sämre ergonomi. Och guldtak. Dasset är imponerande rent och tyvärr helt fritt från inspirerande klotter. Roffes första suck kommer när den ene av gästerna lämnar sin öl, sin cider och sitt halvfulla shotglas för att vingla ut och röka en cigg. Vingligheten verkar för övrigt inte bero på alkoholintag.

Ingen av oss trivs i den lätt kamouflerade tystnaden och bestämmer oss snart för att bege oss vidare. TV-apparaten på väggen bjuder oss farväl med ett reportage om Volvo Personvagnar i Uddevalla. Hej då Västnytt.

Betyg: 3,5

Plats: Sjuans
Tid: 19.33

Dags att äta i rent självförsvar. Kycklingburgare för Roffe och chorizo med räksallad för mig. Klockan 19.37 fyrar Roffe av tre stycken suckar på mindre än en minut. Det är tydligen jobbigt att sätta sig ner. Vi suger i oss födan och överlägger vilket vårat nästa mål bör bli.

Plats: Bottles & Chimney
Tid: 19.52

Ren nostalgi. Det är enda skälet till att vi styr våra steg den vägen. Båda två har minnen av att det var ett rätt beklämmande ställe förr i tiden. Döm om vår förvåning när det visar sig ha blivit en indisk restaurang. Det var mer än jag visste och jag bor inte ens fem minuters gångväg bort. Det är med andra ord en väl förborgad hemlighet. Alla människor som öppnar restauranger verkar inte ens bekanta sig med omgivningarna innan de slår till. Få av alla matställen i Vasastan är bättre gömda än Bottles & Chimney. Den ligger pittoreskt belägen bakom Tyska Skolan, vägg i vägg med infarten till ett parkeringshus. Eftersom dess existens säkerligen är okänd hos massorna så är lokalen tom bortsett från oss och personalen. Inga rävar, inga världsmästare och inte en enda Jack Vegas. Hönan och ägget?

Den ligger pittoreskt belägen bakom Tyska Skolan,
vägg i vägg med infarten till ett parkeringshus.

Ölen är Falcon, temperaturen är kall, kolsyran är riklig och kostnaden är 32 kronor per öl. Jag tycker mig känna en lätt blodsmak, medan Roffe påstår att den smakar kall öl. Det ena utesluter visserligen inte det andra. Stället är ljust, rent och välstädat och förtjänar dessutom bonuspoäng för att deras Buddha gör en målgest. Ur högtalarna kommer soundtracket till den indiska filmen Lagaan. Lev och lär. Det finns egentligen inte något nedslående med stället, förutom att vi betvivlar dess livslängd. Den trevliga personalen betraktar oss nämligen som om gäster inte hör till vanligheterna, men det kan också vara något fel på oss. Här kan man helt klart ta sig en öl i fred, helt utan skam. Inte en enda suck förlöstes, vilket givetvis kan bero på att vi faktiskt har fått i oss några stycken. Jag tänker definitivt testa deras mat förutsatt att de finns kvar när lusten smyger sig på.

Betyg: 1

Plats: North American
Tid: 20.17

Inga suckar bor i dessa väggar. Det är kanske inte helt sant, det är ju ändå en sportbar. En och annan bitter tår bör ha fällts av ett och annat bittert fan vars lag just misslyckats. Inredningen domineras av läder, sportrelaterade saker och tv-apparater. Längst in finns ett biljardrum. Vi vet mycket väl att vi inte är värda detta. Vi beställer våra stora stark, betalar 29 kronor var och för det får vi varsin Norrlands serverad i frostade Spendrupsglas. Kylan gör att vi faktiskt inte känner vad ölen smakar. Här finns inga läderansikten, inga rävar, och de enda världsmästarna sitter inramade på väggarna. Musikvalet består av Jamiroquai, Michael Jackson, Boney M och Abba. Det är som om de skräddarsytt soundtracket för oss! Detta är ju ångestdämpning i barform. Vilken fruktansvärd antiklimax efter alla fantastiska inrättningar vi besökt på vår väg hit.

De låter oss till och med spela biljard helt gratis. Med största sannolikhet tack vare våra vackra ansikten. Roffe vinner titanernas kamp med två vunna matcher mot en. Ren tur naturligtvis.

Anteckningarna börjar trängas med små konstverk och blir allt
mer svårtydda. För det mesta står det att vi tagit en till öl.

Suckarna behagar aldrig dyka upp. Hur mycket av det som beror på baren och hur mycket som beror på promillehalten låter jag vara osagt. Klockan 22.12 påstår anteckningarna att Roffe spiller ut en öl, och det känns trovärdigt, för efter det börjar anteckningarna, förutom att de börjar trängas med små konstverk bli allt mer svårtydda. För det mesta står det att vi tagit en till öl, att vi babblat och vilken musik som spelats. Vid tio i tolv upphör kråkfötterna helt, och det gör vi också såvitt jag minns. Med tanke på hur vi lät på diktafoninspelningarna var det inte en sekund för tidigt.

Betyg: 0.

——————————————————

Själva känner vi oss nöjda med vad vi anser vara ett väl utfört uppdrag. Varenda krona av pengarna vi fått oss till skänks spenderades på det de var ämnade för. Det känns i varje fall så dagen efter. Ekot av varenda klunk bor inuti huvudet, men vad gör man inte för underhållningen. Martyrbakfyllan skrämmer inte oss. Sovande barn och kattungar kanske gör det, men inte en välförtjänt baksmälla. Vi har än så länge inte fått några medaljer, men vi är ändå redo att ge oss in i striden igen om plikten skulle kalla.

På morgonen dagen efter kollas bilderna igenom, en och annan suck dras. Därefter lyssnas inspelningarna på diktafonen igenom och suddas prompt ut. Vi har redan alldeles för mycket skriftliga bevis, och ingen ska behöva höra sådant.

Pstq & Roffe