Detta är andra och avslutande delen av Pstq och Roffe Ruff’s barrunda i Göteborg. Om du missat första delen hittar du den här.

Plats: Jenny’s Place
Tid: 18.27

Baserat på ett tips från en vän beger vi oss mot Linné. I dessa dagar är utbudet av riktiga hak i Linné inte direkt överväldigande. Jenny’s Place verkar ganska lovande, för när vi väl hittar det det är vi osäkra på om det ens är öppet. Till vår glädje visar det sig vara det.

Personalen är väldigt vänlig. Jag erbjuds två öl för sjuttio kronor tillsammans eller trettiofem kronor styck. Jag valde givetvis det första alternativet. Man får inte vara dum. Den klassiska svenska kinesrestaurangsinredningen bestående av speglar och mörkbruna möbler råder. Här finns två Jack Vegas-apparater med mysbelysning emellan. Här är välstädat. Dasset är inte bara rent och klotterfritt, det har två toalettpappershållare! Med rullar! Vad som förefaller vara en stamgäst sitter vid baren och sjunger Satellit i duett med Ted Gärdestad.

Servicen är fantastisk. När mannen som sitter med kvinnligt sällskap på uteserveringen knackar på fönstret häller kvinnan vid disken direkt upp två öl och går ut med dem. Ingen av oss levererar en enda suck under hela besöket. Det kan bero på att vi har hunnit få i oss en bunt öl vid detta laget men i ärlighetens namn kan vi inte hitta mycket att klaga på, och det säger en hel del. Vi är rörande överens om att man lätt skulle våga handla sin bakfyllemat här men kanske inte spendera en hel afton. Detta är alldeles för acceptabelt. Dags att röra sig.

Betyg: 1

Plats: Aberdeen
Tid: 18.58

Jag må ha klagat på Masthuggstorget tidigare, men Sveaplan är inte en plats som fyller en med levnadsglädje direkt. Vi smiter snabbt in på Aberdeen. Det första som slår oss är att taket är guld. Exklusivt! Det andra som slår en är tystnaden. Musiken lyser med sin frånvaro. Tv:n på väggen visar visserligen nyheterna, men tystnaden i bakgrunden överröstar dem enkelt.

Två stycken rävar sitter vid varsitt bord i komplett tystnad. Vi beställer ett par öl och får varsin Falcon tappad direkt ur en gyllene kran med en skulpterad falk på, för 36 kronor styck. Ölen är kalla, har gott om kolsyra och smakar som om man bitit sig i tungan riktigt hårt.

Roffes första suck kommer när den ene av gästerna lämnar sin öl,
sin cider och sitt halvfulla shotglas för att vingla ut och röka en cigg.

Vi slår oss ner vid ett bord. Den som sitter med ryggen mot väggen sitter i en furusoffa med nittiogradigt ryggstöd. Som att kröka i en stuga i Sälen, med sämre ergonomi. Och guldtak. Dasset är imponerande rent och tyvärr helt fritt från inspirerande klotter. Roffes första suck kommer när den ene av gästerna lämnar sin öl, sin cider och sitt halvfulla shotglas för att vingla ut och röka en cigg. Vingligheten verkar för övrigt inte bero på alkoholintag.

Ingen av oss trivs i den lätt kamouflerade tystnaden och bestämmer oss snart för att bege oss vidare. TV-apparaten på väggen bjuder oss farväl med ett reportage om Volvo Personvagnar i Uddevalla. Hej då Västnytt.

Betyg: 3,5

Plats: Sjuans
Tid: 19.33

Dags att äta i rent självförsvar. Kycklingburgare för Roffe och chorizo med räksallad för mig. Klockan 19.37 fyrar Roffe av tre stycken suckar på mindre än en minut. Det är tydligen jobbigt att sätta sig ner. Vi suger i oss födan och överlägger vilket vårat nästa mål bör bli.

Plats: Bottles & Chimney
Tid: 19.52

Ren nostalgi. Det är enda skälet till att vi styr våra steg den vägen. Båda två har minnen av att det var ett rätt beklämmande ställe förr i tiden. Döm om vår förvåning när det visar sig ha blivit en indisk restaurang. Det var mer än jag visste och jag bor inte ens fem minuters gångväg bort. Det är med andra ord en väl förborgad hemlighet. Alla människor som öppnar restauranger verkar inte ens bekanta sig med omgivningarna innan de slår till. Få av alla matställen i Vasastan är bättre gömda än Bottles & Chimney. Den ligger pittoreskt belägen bakom Tyska Skolan, vägg i vägg med infarten till ett parkeringshus. Eftersom dess existens säkerligen är okänd hos massorna så är lokalen tom bortsett från oss och personalen. Inga rävar, inga världsmästare och inte en enda Jack Vegas. Hönan och ägget?

Den ligger pittoreskt belägen bakom Tyska Skolan,
vägg i vägg med infarten till ett parkeringshus.

Ölen är Falcon, temperaturen är kall, kolsyran är riklig och kostnaden är 32 kronor per öl. Jag tycker mig känna en lätt blodsmak, medan Roffe påstår att den smakar kall öl. Det ena utesluter visserligen inte det andra. Stället är ljust, rent och välstädat och förtjänar dessutom bonuspoäng för att deras Buddha gör en målgest. Ur högtalarna kommer soundtracket till den indiska filmen Lagaan. Lev och lär. Det finns egentligen inte något nedslående med stället, förutom att vi betvivlar dess livslängd. Den trevliga personalen betraktar oss nämligen som om gäster inte hör till vanligheterna, men det kan också vara något fel på oss. Här kan man helt klart ta sig en öl i fred, helt utan skam. Inte en enda suck förlöstes, vilket givetvis kan bero på att vi faktiskt har fått i oss några stycken. Jag tänker definitivt testa deras mat förutsatt att de finns kvar när lusten smyger sig på.

Betyg: 1

Plats: North American
Tid: 20.17

Inga suckar bor i dessa väggar. Det är kanske inte helt sant, det är ju ändå en sportbar. En och annan bitter tår bör ha fällts av ett och annat bittert fan vars lag just misslyckats. Inredningen domineras av läder, sportrelaterade saker och tv-apparater. Längst in finns ett biljardrum. Vi vet mycket väl att vi inte är värda detta. Vi beställer våra stora stark, betalar 29 kronor var och för det får vi varsin Norrlands serverad i frostade Spendrupsglas. Kylan gör att vi faktiskt inte känner vad ölen smakar. Här finns inga läderansikten, inga rävar, och de enda världsmästarna sitter inramade på väggarna. Musikvalet består av Jamiroquai, Michael Jackson, Boney M och Abba. Det är som om de skräddarsytt soundtracket för oss! Detta är ju ångestdämpning i barform. Vilken fruktansvärd antiklimax efter alla fantastiska inrättningar vi besökt på vår väg hit.

De låter oss till och med spela biljard helt gratis. Med största sannolikhet tack vare våra vackra ansikten. Roffe vinner titanernas kamp med två vunna matcher mot en. Ren tur naturligtvis.

Anteckningarna börjar trängas med små konstverk och blir allt
mer svårtydda. För det mesta står det att vi tagit en till öl.

Suckarna behagar aldrig dyka upp. Hur mycket av det som beror på baren och hur mycket som beror på promillehalten låter jag vara osagt. Klockan 22.12 påstår anteckningarna att Roffe spiller ut en öl, och det känns trovärdigt, för efter det börjar anteckningarna, förutom att de börjar trängas med små konstverk bli allt mer svårtydda. För det mesta står det att vi tagit en till öl, att vi babblat och vilken musik som spelats. Vid tio i tolv upphör kråkfötterna helt, och det gör vi också såvitt jag minns. Med tanke på hur vi lät på diktafoninspelningarna var det inte en sekund för tidigt.

Betyg: 0.

——————————————————

Själva känner vi oss nöjda med vad vi anser vara ett väl utfört uppdrag. Varenda krona av pengarna vi fått oss till skänks spenderades på det de var ämnade för. Det känns i varje fall så dagen efter. Ekot av varenda klunk bor inuti huvudet, men vad gör man inte för underhållningen. Martyrbakfyllan skrämmer inte oss. Sovande barn och kattungar kanske gör det, men inte en välförtjänt baksmälla. Vi har än så länge inte fått några medaljer, men vi är ändå redo att ge oss in i striden igen om plikten skulle kalla.

På morgonen dagen efter kollas bilderna igenom, en och annan suck dras. Därefter lyssnas inspelningarna på diktafonen igenom och suddas prompt ut. Vi har redan alldeles för mycket skriftliga bevis, och ingen ska behöva höra sådant.

Pstq & Roffe

Detta är första delen av två där Pstq och Roffe Ruff recenserar goa hak i Göteborg. Håll utkik efter andra delen som kommer upp inom kort.

Plats: Suggan (Västerhus).
Tid: 16.13

Det var ett tag sen någon av oss var här, och lokalen är inte det svarta hål vi minns den som. Något har skett sen senast. Dunklet är inte längre det första som konfronterar en när man stiger in. Förra gången jag var här var det så mörkt att en offentlig avsugning faktiskt pågick oupptäckt i goda fem-tio minuter vid ett av borden. När de älskande tu väl avslöjades av personalen ombads de genast sluta. Utkastning diskuterades aldrig. Men nu är oralsexmörkret är ett minne blott. Plötsligt ligger ord som ”luftigt” och ”ljust” nära till hands. Antingen har en exorcism genomförts, eller så har de slipat borden och målat om. Keri Hilson och Timbaland ljuder ur högtalarna, påpekar Roffe, ty han har tydligen koll på sånt. I lokalen står två stycken Jack Vegas-maskiner komplett med tillhörande läderfejs.

I lokalen står två stycken Jack Vegas-maskiner
komplett med tillhörande läderfejs.

Den vänliga barpersonalen serverar oss varsin kall och väl kolsyrad Falcon för 33 kr styck. Smaken är stor stark standard. Inte förrän en kvart efter att vi klivit in drar Roffe sin första djupa suck. Kanske beroende på stämningen, kanske beroende på att Timbaland oväntat ersätts av dansk eurotechno.

Efter att ha väntat på mannen som lättar på trycket inför vidöppen toalettdörr konstaterar Roffe att klottret därinne är kort och kärnfullt: SVENNE DIN FITTA HÅLL KÄFTEN.

Ganska exakt tjugo minuter senare bestämmer vi oss för att vandra vidare. Vår vinjett blir White Lion som sjunger When The Children Cry. Det känns lämpligt. Utanför sitter en ung kvinna och gråter medan hennes väninna försöker trösta henne utan synlig framgång.

Betyg: 3

Plats: Persikogården
Tid: 16.45

Vi viker av mot vänster och beger oss upp för backen. Innan vi nått halvvägs till Stigbergstorget slår det oss; vi måste ta Persikogården. I samma sekund släpper Roffe fram den djupaste av suckar och slår sig för pannan. Vi vet mycket väl vad vi ger oss in på. På sommaren ligger Persikogården ganska bra beläget, med utsikt över hamnen från uteserveringen. Nu är det ju inte sommar dock. Uteserveringen ligger öde och hamnutsikten är så grå som något överhuvud taget kan bli. Några meter från ingången, på en betongkloss ligger en smutsig blöja bredvid ett tomt cigarettpaket. Den trasiga skylten ovanför dörren hälsar oss välkomna till ”koGården”.

Jag tar ett djupt andetag och öppnar dörren. Första intrycket är en tjock, klibbig doft av blöt hund. Luften känns som sirap. Sex stycken världsmästare är närvarande. De är redan prata-högt-berusade. Högtalarna spelar Bridge Over Troubled Water. Det vetefaan.

Ett kemiskt snabbt par med galopperande käkar
slår sig snart ner vid bordet bredvid vårt.

Jag beställer varsin öl till oss. Här finns bara flaskor, så de smakar som de ska, och är kalla. En Hof och en Andersson kostar oss sammanlagt 75 kronor. Ovanför baren hänger en gammal tidningsreklam inramad: ”Vi har haft högst avkastning sen Reine gökade runt i Mälarviken”. Jag tar fram telefonen och tar ett kort. En av gästerna frågar mig misstänksamt varför. Jag svarar att jag tyckte det var ett lustigt citat. Han kastar långa blickar efter mig ända tills jag slår mig ner utom synhåll. Vi studerar alla fina inredningsdetaljer. De skrynkliga kräftlamporna som sitter fastklämda i ventilationen, stolarna längs väggen som saknar ryggstöd och säten. Våra suckar överröstas av väggarnas. Ett kemiskt snabbt par med galopperande käkar slår sig snart ner vid bordet bredvid vårt. Hon rotar frenetiskt i deras plastpåsar, han rekommenderar oss en barnbok. Jag kan bara anta att jag och Roffe ser ut som småbarnsföräldrar. På toalettvägen får man uppmaningen att HÅNGLA MED FETA HOROR.

På vägen ut tilltalar den tidigare så misstänksamma mannen oss. Han tycker att vi ska fotograferas ihop. Han påpekar att det är han som är Reine och pekar på tavlan ovanför baren. Min fotograf Roffe Ruff tar ett par kort på mig och Reine. ”Så, hur länge har ni jobbat med detta” frågar han. ”Vi gör ett reportage” svarar jag. ”Jaha, jag trodde ni var poliser” säger Reine. Vi ger oss ut i luften och ljuset. Lättnaden. Roffe summerar besöket: ”Jag gillar sunk, men det där är inte sunk, det är ju hjärtskärande för fan”.

Betyg: 5

——————————————————

Plats: Galliano
Tid: 17.22

Vi beger oss över kullen med Masthuggstorget i sikte. Målet är Galliano.
Innan de började odla en massa växter runt Masthuggstorget så var det lätt det mest deprimerande torget i Göteborgs innerstad. Inte ens alkisarna satt på det torget för några år sen. Det har blivit avgjort bättre.

Efter Persikogården skäms ingen av oss för att kalla dörren till Galliano Pärleporten.
Innanför dörrarna sitter minst tio rutinerade män. Och med män menar jag kvinnor och män.

Vi beställer öl och får varsin Norrlands. De går på 33 kronor styck. Roffes första suck kommer direkt efter den första klunken. Tidigare har platsen varit anledningen, men denna gången är det drycken. Galliano är inte ångestframkallande alls. Den ljusgula ölen däremot är närmast fri från kolsyra och smakar smör och vinäger. De kallar den Norrlands. Det kan mycket väl vara sant, men den serveras definitivt ur en välskakad tunna.

Vi suckar unisont, men det är mer eller mindre okynnessuckar. De kommer inte direkt från hjärtat. Stamgästerna på Galliano börjar plötsligt härma Stefan och Krister på den högsta av volymer. Vi inser att de är högst territoriella. Halva bardiskens längd plus en handfull bord är deras. Ingen annan släpps in. Varken jag eller Roffe känner något speciellt. Detta är ju lugnt. Hit kan man gå närsomhelst. Går man för nära de lokala förmågorna så pratar de med dig. Välkommen i gruppen kommer du knappast känna dig. När infödingarna bestämmer sig för att spela dart anser vi att det är dags att förflytta sig.

Betyg: 2

Plats: Sejdeln
Tid: 17.46

Ingen barrunda är komplett utan ett besök på Andra Långgatan. Sanningen att säga så håller väl alla barerna längs den gatan lite för hög standard. Den sanna sunkigheten lyser med sin frånvaro.

Det finns mer än en jämbördig bar inom hundra meter från Galliano så vi låter slumpen välja just Sejdeln åt oss. Vi välkomnas av Phil Collins. Bara en sån sak. Som om inte det vore nog sitter två solbrända män i matchande Limahl-frisyrer och pokulerar över varsin öl. De ser inte ut som sanna mästare. Faktum är att det inte sitter en enda person på hela stället som passar in i den klassiska mallen. Inte ens mannen som sitter fastklistrad vid en av fem Jack Vegas-maskiner har den rätta looken. Istället är vi omgivna av vad som verkar vara diverse vanliga människor.

Det som en gång i tiden var en vikingainspirerad inredning har med åren bytts ut nästan helt. På väggen sitter istället ett porträtt av Morrisey med fiol. Vi serveras varsin standardsmakande Norrlands med för lite kolsyra för 32 kronor. Roffes första suck inträffar inte förrän han märker att träpanelskanten på väggen sitter mitt i hans rygg. Med andra ord bottnar inte sucken i deprimerande omgivningar, utan brist på bekvämlighet.

Sejdeln är en fullt acceptabel plats att befinna sig på runt middagsdags på en måndag förutsatt att man har ölpengar. Här finns inte ens något pikant toalettklotter, bara tags.

Ur högtalarna börjar Meatloaf sjunga om att han gör nästan vad om helst för kärlek. Vi försöker lista ut vad den där specifika saken han inte skulle göra för kärlek egentligen är. Mitt förslag är att han inte är redo att hämta hennes barn på dagis för kärlek. Det är då vi känner att det är dags att gå vidare.

Betyg: 0

——————————————————

Detta var alltså första delen av två där Pstq och Roffe Ruff recenserar goa hak i Göteborg. Håll utkik efter del två som kommer upp inom kort.