Minuter senare glider vi genom nattens Hurghada. Allting bara flimrar förbi. Barnen tigger om mat från hummerröda svenskar, vuxna säljer äkta diamatringar för 20 dollar. Efter en halvtimma blir vi stoppade av tre herrar med k-pistar. De vill se körkortet och kolla om taxametern är på. Vi kör in och parkerar några hundra meter bakom bommen och stiger ur. Neonskyltar över våra huvuden och flera vakter till höger och vänster. Vi går in till den kanske sunkigaste lokalen jag har besökt i hela mitt liv. Rött ljus överallt och lukten av marijuana blandat med svett. Två våningar ovanför sitter tjocka män med stånd och glor på scenen. Tre dansöser flänger runt i åtsittande bikinis med tingeltangel. De dansar magdans, sjunger och samlar in pengar från golvet. Som efter ett schema. Man väntar bara på att de ska plocka fram stämpelkortet och klocka tiden.

Hassan, jag och min bror sätter oss vid ett bord i hörnet. Efter fem minuter kommer en ung kvinna med tre spliffar på ett fat och placerar det mitt framför näsan på oss. Hassan börjar röka och i den stunden blir han filosofisk, så filosofisk man kan bli när man röker och ska berätta något på dålig engelska.
– You know guys, you’re not like other tourists. You want to see the real Hurghada, säger Hassan och kisar mot oss.

Vi nickar och ler och kollar på den avskyvärda showen. Det är liveband på scenen bakom stripporna. En stor man med en fet mustasch sjunger rakt in i mikrofonen så det distar ur högtalarna. Allting är på arabiska och vi har inte en aning om vad som händer. En av kvinnorna, hon med de stora brösten, tar klivet ut mot publiken och börjar gnida sitt könsorgan mot en av de äldre herrarna. Han sitter där, skrattar och njuter av kvinnan som försök att kåta upp honom. Och det funkar. Han ger henne några hundringar och viskar något i hennes öra. Då frågar jag Hassan vad det är frågan om.
– You know, you can buy women here. They will go home with you and fuck you, säger han och ler.

Inget av det här stämmer med vad vi har läst i svenska tidningar. Muslimska kvinnor får inte röra andra män, de får inte ha sex med andra män och de får definitivt inte sälja sex.

När Hassan blivit lite klarare i skallen förklarar han att det är så det funkar om man inte gillar sin make. Ta till exempel en kvinna som vill skilja sig från sin man. Plötsligt hamnar hon i den fetaste utanförskapen någonsin. Glöm försäkringskassan och försörjningsstöd. När du har att göra med din make, hans, din egen och förmodligen alla andra familjer som är fientligt inställda till dig så står du helt själv och utblottad för livet. Trots att kvinnorna inte är äldre än 25 år är deras framtid inte direkt ljus ut. Prostutition och strippklubbar blir helt enkelt den enda vägen till inkomst. Det finns bokstavligen inga andra sätt att försörja sig på.

Hassan tar till orda igen, men den här gången av mer konkret natur.
– Hey guys, give me 200 punds.
– Varför? Frågar vi. Han säger att det kostar att vara här. Jag langar över pengarna och ser dem försvinna i den storbystade kvinnans behå. Hassan vänder sig då mot oss, skrattar föraktfullt och med ett svinigt leende påpekar än en gång:
– I’m a baaad muslim.

Boken du kommer älska och hata på samma gång.
Det bästa från siten plus en hel del exklusivt material som inte tidigare publicerats. 

Mega Laser Vol.1
Limiterad upplaga på 500 ex.
Numrerade
200 sidor
400×500 mm
—————
99:-
Frakt tillkommer.
—————
Skicka ett mail där det står “MEGA LASER VOL.1” i ämnesraden.
Skriv vilken adress vi skall skicka till.
Vi skickar ett konfirmationsmail där det står vilket kontonummer som gäller.

Historien om Ludvigs samlande på navelluddet började för inte så länge sedan, men den hängivenheten han offrat är sällan funnen i den nya, moderna och digitaliserade världen.

En kväll under sommaren 2009 satt Ludvig i köket med sin mor. De diskuterade hennes unga år i det svenska folkhemmet när ett intressant ämne kom upp.

I mammans klass på mellanstadiet fanns en kille som var mycket annorlunda. När andra samlade på kulor och lekte kurragömma ville han till varje pris bevara lukten av sina egna fisar. Han tog med sig en glasburk till skolan, varje gång han fes riktade han burken mot rumpan. Snabbt därefter skruvade han på locket för att fånga doften. Om metoden var effektiv vet inte Ludvig, eftersom hans mamma aldrig ville lukta på kamratens fisar.
– Men hon berättade att hennes klasskamrat hade olika fisar i varje burk. Varje burk fick en egen etikett. När högtider kom, kunde han dela ut dessa burkar till sina vänner eller sin familj. Det fanns julfis, påskfis, födelsedagsfis och så vidare. Jag ville också göra något sånt, berättar Ludvig.

Ludvig provade det också, men det föll inte honom i smaken. Men han var desperat och ville mer än något annat ha en pryl han kunde visa upp för sina kompisar.

Det började med en senapsburk
Ludvig fick en idé. Han tog fram en gammal senapsburk, som för övrigt inte var helt luktfri.

– Den luktade rövhål, berättar Ludvig.
I den burken samlade han allt som hans navel kunde producera. Luddet kom från alla olika klädesplagg han har haft på sig, var av olika material och färger, men även av porösitet och fluffighet. Det han har lärt sig under åren är framförallt:
– HM:s linnen för 49.90 har det bästa materialet. De första tre veckorna luddar det som bara den, säger Ludvig stolt.

– Just nu när jag är på Cypern så samlar jag inte,
berättar Ludvig och ögonen blir en aning mörka på skärmen.

Inte enkelt
Något så trivialt som att samla navelludd kan faktiskt också vara en plåga. En downside i Ludvigs samlande är när han får besök i på sitt rum hemma i Skara.
– Det är ett jävla problem med damerna. Burken står ju alltid där på nattduksbordet och jag glömmer alltid att plocka ner den. När en tjej kommer in på rummet och ser burken så får jag hitta på någon vals och slänga ner den i en låda, berättar Ludvig.

Även hans val i livet gör det svårt för honom att leva med sitt samlande.

Ludvig flyttade till Ayia Napa våren 2011. Och där är det varmt. Som dykinstruktör befinner han sig ofta under havets yta, och som kanske bekant, finns det inget navelludd att hitta i vattnet.
– Just nu när jag är på Cypern så samlar jag inte, berättar Ludvig och ögonen blir en aning mörka på skärmen.

Fick hjälp från oväntat håll
När Ludvig berättade om problemet för en av hans närmaste vänner, fick han genast ett svar tillbaka.
– Ragnar, killen som är ihop med en av tjejerna i bandet Timoteij, han sa att han kommer att hjälpa mig, säger Ludvig.

För någon månad sedan landade Ragnars plan på Cypern. I bagaget hade han badshorts, handduk, tofflor och annat som hör till solsemestern. Med sig hade han även en snusdosa, men i snusdosan fanns inget nikotinaktigt att finna. Ragnar har under Ludvigs frånvaro gått in som en trogen Sancho Panza, och slängt in sitt eget navelludd i dosan.
– Jag blev överlycklig. Nu är det numera så att om någon kommer och hälsar på mig på Cypern så får jag då och då en liten burk med navelludd.

Ludvig ger inte upp.
Ludvig har funderat på att ge upp. Han glömmer ibland burken som står hemma i Skara och väntar på honom. Men för ett tag sedan satte han upp ett mål. Ludvig har en lillebror som heter Petter. Precis som fiskillen tänker Ludvig generöst offra sitt navelludd i present till brorsan, som present på Petters 20-års dag.
– Han vet inte om det än, men det är mitt mål, säger Ludvig.

Med tiden kom även inspirationen. För ungefär ett år sen slog Ludvig upp tidningen Metro. En artikel där handlade om världsrekordet i sparat navelludd. Killen i artikeln berättade att hans navelludd under 20 år hamnat i burkar, noggrant sorterade efter färg.
– Är inte det lite töntigt, frågar Ludvig mig.
Jag svarar inte och han fortsätter.
– Men samtidigt fick jag blodad tand, jag fick något att bita i, säger Ludvig.
Hans ögon lyser upp på skärmen.
– Det är en jävla massa år, men jag ger mig inte. Varför slänga något? Finns det råvara så ska den användas, avslutar Ludvig.