Trädgårdsmästare i miljonprojektet

Lyxvillor, mexikaner och formklippta buxbomshäckar leder lätt tankarna till en trädgårdsmästare i L.A. eller Monaco. Men så ser kanske inte vardagen för ut för de flesta inom denna yrkesgrupp. I alla fall inte för Hanna. Hon har arbetat med växter i flera år och var under en period trädgårdsmästare i ett av Sveriges många miljonprogramsområden.

Hon planterade blommor och rensade ogräs på gårdarna mellan höghusen, och för det  mesta var det lugnt i kvarteren hon ansvarade för.

Folk var trevligare här än vad Hanna var van vid. Hon blev ofta bjuden på både kaffe, kakor och godis av de som bodde i området. Man klagade dessutom inte lika mycket på hennes arbete här som i de mer välbärgade förorterna. Det var helt enkelt ett ganska trevligt kneg.

Ibland inträffade det dock saker som inte var fullt så gemytliga.

– En eftermiddag var jag ute tillsammans med en tjej som  sommarjobbade där. Vi var ensamma på en stor gröning, de andra i teamet arbetade i ett annat område. Helt plötsligt  kom det massa barn springandes från alla håll. De var säkert trettio stycken som kom ut från olika snår och buskage runt oss och de började dra i våra verktyg. Vi försökte få dem att lämna tillbaka våra redskap, men det var helt kört då vi bara var två mot 30 barn. När vi till slut trodde att vi samlat ihop det mesta och skulle ge oss av därifrån kom det en liten kille springande. Han berättade att två andra barn hade tagit en av våra bensindunkar och sagt att de skulle bränna ner skolan som låg i närheten. Så jag fick lite panik men sa till min kollega att vi fick skita i dunken. Det var helt enkelt för långt till skolan och för mycket kaos runt omkring oss. Vi hoppade in i traktorn för att köra iväg, men när jag vände mig om så såg jag att ungefär femton stycken av barnen böjde sig ner till marken för att ta upp stenar. Sedan kommer det plötsligt en skur med stenar över oss. Jag fick panik och vi fick fly därifrån. När vi åkt iväg ringde jag brandkåren.

De ville inte rycka ut förrän de hade poliseskort eftersom folk kastade sten i området. De kom efter en stund och det visade sig att skolan klarat sig, berättar Hanna.

Hanna minns en annan obehaglig händelse. Det var när en bilbomb exploderade ett stenkast bort från rabatten där hon arbetade.

– Jag stod i ett rätt så stort buskage och helt plötsligt hörde jag en smäll. Snart därefter kände jag en tryckvåg från explosionen som gick rakt igenom hela min kropp. När jag kom dit såg jag en bil på parkeringen där det rök ur motorhuven. Vid förarsidan satt en man som brottades med airbagen som hade utlösts. Han kämpade med båda armarna för att trycka tillbaka den så att han kunde ta sig ut ur den rykande bilen. Jag frågade vad som hade hänt och då svarade han bara:”Det var en sprängladdning. Det är sånt som händer”. Jag frågade om jag skulle ringa polisen men då hånskrattade han bara och undrade vad polisen skulle göra? Explosionen måste ha hörts flera hundra meter bort för när jag stod där kom det en massa människor springandes, och sen kom även polis och brandkår för att spärra av parkeringen. En sak som är lite komiskt är att den där killen bodde i området där jag jobbade.

Han var väl gangster och varje gång jag såg honom hade han med sig två biffiga snubbar som såg ut som hans livvakter. De var väldigt roade av mig och min tidigare reaktion, så varje gång vi sågs hejade de och vinkade jätteglatt. När de gick förbi brukade de skämta och ropa ”BOOM” för att sedan garva jättehögt (skratt). •