Anyways, Teddy spared us some of his valuable time to talk about the rapgame, being the richest man on the planet, Bawnoism and alot of other important stuff.

For those who don’t know,who are you?
– I am Ted Bawno. A media mogul. A lover of women and a connoisseur of the finer things in life. I am old, rich and white, but I am also more hip hop than your average polar bear. I also firmly believe that the darker the berry the sweeter the bush, if you get my drift.

Please tell our readers what the The Ted Bawno Ministries is about?
– I am the leader of the Ted Bawno Ministries, a globally-situated movement of money-minded thinkers and free spirits.

What is Bawnoism?
– Through my teachings (known the world over as Bawnoi$m) I civilize the uncivilized and enrich lives. We Bawnoi$t$ believe in financial freedom through the mental work ethic of a slave; we also believe that other non-Bawnoi$t$ should slave on behalf of Bawnoi$m, hence my rule that if you are indeed a Bawnoi$t you must forfeit 70 percent of your earnings to the Ministry. In exchange for that small fee you will enjoy the kind of bliss that Curtis ”50 Cent” Jackson once rapped about: as in ”take me to ecstasy without taking X-tasy.” I also kicked in some dough to start something called ego trip. I know you’ve heard of us/official Queensbridge murderers. We run rap when it comes to criticism, humor and race. And pretty ladies. Next Question.

All of your problems will melt away like fat
on a fat lady who is serious about Thai Bo.

In what way has the financial crisis effected TBM?
– We proud members of the Ted Bawno Ministries (TBM) LAUGH at the so-called financial crisis. All I have to say is this: if you are broke and broken, discover Bawnoi$m. Please join us. All of your problems will melt away like fat on a fat lady who is serious about Thai Bo.

What´s up with your obsession with rapper and the formerly co-owner of Source Magazine Benzino?
– I think that Raymond ”Benzino” Scott is a complex individual worthy of the cover of Complex magazine and I am proud to say that I have kept him relevant on the web and on the web of deceit we call rap. I also think his rapping is underrated and I also respect that he’s been getting money for a minute. Seventy percent of circa 1997 Source magazine money would be a good look right now. My HOPE is that Mr. Scott will join the TBM by year’s end. Because they say many important changes are to come in 2012 and it is in Mr. Scott’s interest to join us in preparation for WHAT’s NEXT.

He recently told website Ballerstatus.com that he´s looking to rekindle his old beef with Eminem. He says and i quote:
”Really now, I can consider myself a lyricist. I play with syllables, I use different flows, so now, it’s gonna be different, It’s gonna be a whole different situation, because I’m going to be going at him with a lyrical mindset. Not just saying things, trying to point out certain things. 2012, you can expect it.”
Any predictions on the outcome Ted?
– As far as Zno going after Eminem again? Anything is possible in this impossible world. Sadly, Zno taking Em out is as likely as Richard Nixon coming back as a zombie to eat Obama’s brains.

I miss rap when it was undeniably black, when guys like Lord Finesse,
WuTang and Mobb Deep would wear gold teeth, openly eat fried chicken
AND sleep with white women. Now, everything is "safe".

And that’s not very likely. What do you think about the state of hip hop right now?
– Hip hop is all about tight jeans and Drake rappin’ like a werewolf on American television. I miss rap when it was undeniably black, when guys like Lord Finesse, WuTang and Mobb Deep would wear gold teeth, openinly eat fried chicken AND sleep with white women. Now, everything is ”safe”. I want my rappers to snatch a chain before, during and AFTER the concert! Drake is too busy snatching a Sprite in-between songs. If Guru was still around he’d be tempted to slap the taste out his mouth. Like, ”obey your thirst for real rap, motherfucker!”

Haha, so who’s your favorite rapper then?
– Ghost is your host this evening. Ghostface Killah is the greatest rapper.

You got shot in ’98. What went down?
– I won’t speak on the ’98 shooting because I understand and honor the code of the streets. But I will say this: I come from the Curtis Jackson School of Revenge. Marinate on that.

Ok, let’s talk about money instead. You are the richest man on earth. What do you spend your cashflow on?
– I am very rich, yes this is true. How much money I have isn’t the issue, it’s how much money YOU don’t have that is the problem. Join the TBM TODAY!

Alright, do you do any charity work?
– As far as charity work, I try to give back as much as possible. I can’t take it with me, so I live life to the fullest. Some of the pretty ladies in my life are charity cases, but I treat them like beautiful ghetto flowers. And my money making techniques have taken many from being Bums to Billionaires. That’s the best give back, especially since I get 70 percent of their earnings. I mean, the Ted Bawno Ministries receives 70 percent of their earnings.

What does the future hold for TBM?
– The future is looking bright for the TBM. More and more people are converting to Bawnoi$m. We Bawnoi$t$ laugh at recessions. Speaking of which, I have the cure for male pattern baldness. Join the TBM and FIND OUT.

Do you have any last words for our readers?
– In closing, I would like to say ”TBM: All Day In Your Mouth. OPEN WIDE.”

Make sure you follow Ted Bawno on his twitter and check out egotripland.com

Boken du kommer älska och hata på samma gång.
Det bästa från siten plus en hel del exklusivt material som inte tidigare publicerats. 

Mega Laser Vol.1
Limiterad upplaga på 500 ex.
Numrerade
200 sidor
400×500 mm
—————
99:-
Frakt tillkommer.
—————
Skicka ett mail där det står “MEGA LASER VOL.1” i ämnesraden.
Skriv vilken adress vi skall skicka till.
Vi skickar ett konfirmationsmail där det står vilket kontonummer som gäller.

Folk var trevligare här än vad Hanna var van vid. Hon blev ofta bjuden på både kaffe, kakor och godis av de som bodde i området. Man klagade dessutom inte lika mycket på hennes arbete här som i de mer välbärgade förorterna. Det var helt enkelt ett ganska trevligt kneg.

Ibland inträffade det dock saker som inte var fullt så gemytliga.

– En eftermiddag var jag ute tillsammans med en tjej som  sommarjobbade där. Vi var ensamma på en stor gröning, de andra i teamet arbetade i ett annat område. Helt plötsligt  kom det massa barn springandes från alla håll. De var säkert trettio stycken som kom ut från olika snår och buskage runt oss och de började dra i våra verktyg. Vi försökte få dem att lämna tillbaka våra redskap, men det var helt kört då vi bara var två mot 30 barn. När vi till slut trodde att vi samlat ihop det mesta och skulle ge oss av därifrån kom det en liten kille springande. Han berättade att två andra barn hade tagit en av våra bensindunkar och sagt att de skulle bränna ner skolan som låg i närheten. Så jag fick lite panik men sa till min kollega att vi fick skita i dunken. Det var helt enkelt för långt till skolan och för mycket kaos runt omkring oss. Vi hoppade in i traktorn för att köra iväg, men när jag vände mig om så såg jag att ungefär femton stycken av barnen böjde sig ner till marken för att ta upp stenar. Sedan kommer det plötsligt en skur med stenar över oss. Jag fick panik och vi fick fly därifrån. När vi åkt iväg ringde jag brandkåren.

De ville inte rycka ut förrän de hade poliseskort eftersom folk kastade sten i området. De kom efter en stund och det visade sig att skolan klarat sig, berättar Hanna.

Hanna minns en annan obehaglig händelse. Det var när en bilbomb exploderade ett stenkast bort från rabatten där hon arbetade.

– Jag stod i ett rätt så stort buskage och helt plötsligt hörde jag en smäll. Snart därefter kände jag en tryckvåg från explosionen som gick rakt igenom hela min kropp. När jag kom dit såg jag en bil på parkeringen där det rök ur motorhuven. Vid förarsidan satt en man som brottades med airbagen som hade utlösts. Han kämpade med båda armarna för att trycka tillbaka den så att han kunde ta sig ut ur den rykande bilen. Jag frågade vad som hade hänt och då svarade han bara:”Det var en sprängladdning. Det är sånt som händer”. Jag frågade om jag skulle ringa polisen men då hånskrattade han bara och undrade vad polisen skulle göra? Explosionen måste ha hörts flera hundra meter bort för när jag stod där kom det en massa människor springandes, och sen kom även polis och brandkår för att spärra av parkeringen. En sak som är lite komiskt är att den där killen bodde i området där jag jobbade.

Han var väl gangster och varje gång jag såg honom hade han med sig två biffiga snubbar som såg ut som hans livvakter. De var väldigt roade av mig och min tidigare reaktion, så varje gång vi sågs hejade de och vinkade jätteglatt. När de gick förbi brukade de skämta och ropa ”BOOM” för att sedan garva jättehögt (skratt). •

Vi träffade Simon för att ta reda på varför man samlar på något man ändå helst vill äta upp en lördagskväll framför tv:n.

– Jag tror det är någonting genetiskt med samlare och jag är antagligen född med samlargenen. Jag är inte mycket för att skilja på könen men det är väldigt ovanligt med tjejer som är maniska samlare. Jag har nog bara träffat killar som är det. Min pappa samlade på frimärken som liten och han har också alltid gillat att fotografera orkidéer. Han reser omkring ibland för att fota dem, han är riktigt kompletistiskt lagd. När jag var liten samlade jag på allt möjligt, bland annat läsketiketter. Jag blötte av dem i källaren för att sedan sätta in dem i album. Jag kommer också ihåg att jag och min brorsa samlade massa godis i en säng med ihålig botten. Då tänkte vi nog att vi skulle spara det för att äta senare men det blev aldrig så. Det roliga var ju samlandet. Andra saker jag gillade var serietidningar och snygga läskburkar. I högstadiet slutade jag med samlandet för att leva ett mer normalt liv, haha. Nä, men då var man mer intresserad av att träffa tjejer, dricka sprit och stjäla saker. Det blev viktigare att känna sig lite häftig. Då var det viktigt och det kändes kanske inte så coolt att samla på saker.

”Jag har börjat med en bok där varje seriesida
ska vara som en godisförpackning i sig.”

När Simon var 23-24 drog han ut i östeuropa för att tågluffa. Hans tanke var att få inspiration till sin grafiska formgivning men väl ute på resande fot fick han  blodad tand för att ta upp samlandet igen. Simon började fotografera och spara olika godisförpackningar han kom över. Den östeuropeiska stilen tilltalade honom då många förpackningar var fulsnygga på ett omedvetet sätt till skillnad från skandinaviska och amerikanska.

– Då var samlandet kanske mer en ursäkt. Jag hade det som inspiration till mina serier mer än att det var rent samlande. Jag har det fortfarande som inspiration till serier. Jag har börjat med en bok där varje seriesida ska vara som en godisförpackning i sig.

När övergick intresset för det grafiska till seriöst samlande?
– Något år efter att jag kom hem från Östeuropa startade jag och ett par kompisar ett webfanzine där vi recenserade mat och godis. Mats Jonsson på Ordfront gillade vad vi gjorde och pratade om göra en bok av hemsidan. Han bad oss att spara och fotografera olika förpackningar men boken blev aldrig av då jag hade en massa andra projekt på gång, men idén kickstartade mitt samlarintresse. Det gjorde att jag kunde släppa på min nyktra alkoholism jag hade haft till samlandet i puberteten. En annan anledning var att jag hade flickvän då och kände att jag kunde unna mig att vara mer nördig då jag hade ett fast förhållande, haha. Som jag såg det var det patetiskt att vara singel och bara samla på massa godisförpackningar. Jag klarade inte av det, men sen så när jag hade ett fast förhållande kände jag att jag kunde unna mig att gå in i samlandet igen.

Vad brukar tjejer som kommer hem till dig säga om din godissamling?
– En tjej frågade om jag hade barn då det var godis över allt men det är ingen som haft problem med det. De flesta tycker det är kul eftersom det inte är så vanligt att killar gillar den runda och gulliga Hello Kitty-estetiken.

Hur mycket har din tecknarstil påverkats av japanskt godis?
– Jävligt mycket. Jag har plagierat vissa förpackningar och figurer. (Omslaget från serieboken Lura mig! är en omgjord version av det japanska godiset Milky). Jag har gått in för det ganska medvetet. Jag var i Japan första gången 2005 och man kan nästan se i min tecknarstil att jag blev påverkad av den resan. Det finns en bok som har påverkat mig jävligt mycket, Krazy Kid´s food  från (bokförlaget) Taschen. Det var en tidig bok jag upptäckte med en jävligt mycket snygga godisförpackningar. Innan jag åkte till Japan var jag i USA och då kontaktade jag Dan Goodsell som har skrivit boken och som också har en hemsida med tusentals godisförpackningar och loppisfynd. Jag märkte att vi hade samma estetiska smak så jag mailade honom och frågade om jag kunde göra en intervju till den här hemsidan vi gjorde. Jag orkade aldrig skriva ut intervjun utan det var ganska mycket en ursäkt för att få se hans godissamling och för att få träffa honom. Han var jävligt trevlig och rolig. Jag frågade om Dan inte var inne på japanska godisförpackningar och han berättade då att det var svårt att få tag på. Man kan köpa på Ebay men de flesta som säljer sånt skriver på japanska. Han berättade att det fanns ett mindre godismuseum i Japan som en buddistisk munk har i sitt tempel, Senkojitemplet i Hirano utanför Osaka. Dan hade aldrig varit där själv men hört talas om det.

Så när jag väl var i Japan åkte jag dit och efter en stunds letande hittade jag templet. Jag hade med mig en japansk tjej som snackade både japanska och engelska så hon kunde hjälpa till att översättningen. Munken visade sina godisförpackningar och leksaker från fyrtiotalet vilket var skitcoolt. Jag kommer ihåg att han hade lite konflikt med sin religion. Eftersom han var buddhist ska man ju inte äga något egentligen men han bortförklarade det med att det kom mycket barn på besök. I sitt tempel hade han även byggt en litet halvdant nöjesfält med helvetestema, haha. Han hade gjort egna dockor som rörde på sig med en massa ljud och ljus, det var jävligt coolt.

Är det inte lite ensamt att samla på just godis i Sverige?
– Jo, det är lite trist att jag inte har så många att prata med det här om. Det finns ett ställe i Stockholm som heter Framtidsantiken där man säljer massa godisförpackningar men butiksinnehavaren har tyvärr inte samma inställning till estetiken som jag. Jag har försökt snacka med honom ett par gånger men det känns inte som att vi tycker om att samla av samma anledning. Vissa kompisar uppskattar ändå etiketterna på godiset och kan tycka att något är snyggt. Jag har också polare som samlar på andra saker som man kan åka på loppis med. Jag hittar sällan något men man har ändå förståelse för andras passion. När man väl träffar någon som har samma intresse blir det verkligen extra kul.

Finns det någon ”Helig Graal” när det kommer godissamlande?
– Jaha, typ en gul treskilling banco?
Haha, precis, fast godis?
– Det finns en grej jag har letat efter jävligt mycket. Det är en Tubblegum-förpackning  jag har sett på nätet med en gubbe med röd keps på. Jag hade den när jag var liten och det är nog den jag hade velat ha mest. Det är lite som med Rosebud i Citizen Kane, någonting han hade när han var liten som han blev fixerad av, haha.

Är det något speciellt du är ute efter just nu?
– Nu när jag var i Finland hade jag länge sett fram emot att komplettera min samling av Trip-förpackningar (finskt saftmärke). Jag hade alla utan två och dem köpte jag nu. Vissa grejer är ju roligare än andra att köpa.

Har du några tips om man vill ge sig in i ”godissamlar-gemet”?
– I Sverige finns det ju affären ”Framtidsantiken”. En hemsida som är bra annars är ”The Imaginary World” där det finns tusentals scannade godisförpackningar.

Jag har ju inte snöat in på att köpa på Ebay men där finns säkert mycket att hitta. Det kanske inte finns någon återvändo om man börjar handla där, haha. •

Kolla in Simon Gärdenfors blogg för mer info om vad han har på gång.

So you do it for the girls then?
Well, not really. You know kinda sorta but just to trip out. We always kinda had that type of vibe and we always had that subject matter pretty much from the beginning. It´s kind of what people expect when they listen to our music. But thats´s not all. There are other more serious songs as well.

A lot of your lyrics is about weed and women. Is that the most important things in your life?
Nah, it´s just some of the things that we do most of (laughing). It´s not the most important thing and it´s not the…(Forgets what he was tryin to say)
It´s much more than a high, it´s something different. The weed it´s just there during the time. It´s like a footballplayer and his equipment, yaknowwhatimsayin (laughs). He won’t play football without his equipment.

When did you start smoking weed?
I guess when i was around like thirteen maybe.

Do you remember the first time?
Yeah kinda, kinda.

What were you doing?
Well, my homeboys, umm a dude named Boomer and his brother Tony, they smoked. I used to fuck with them, you know like; -stop all this smoking man, that shit aint good for you maaan! (Making a funny annoying voice).
And they be like;
-Aww, you don´t know what you talk about man. 
I was playing sports at the time and i was like; -you wont be able to run, you run slow and you won´t be able to play basketball, you won´t be able to do nuthin!
And he be like;
- ”Nigga, i can beat you runnin”.
I was like; -you crazy, come on let´s go!
Man, he was just swisssh (imitating flashing sound). I was ahead of him a little bit and he just passed me. I was like; -oh shit, man let me hit that!!! (Both laughing)

Did you feel like you got hooked on weed that day?
Nah. I never been hooked. I been smoking for 25 years and i ain’t been hooked! (bursts into laughter). Nah, it`s some sort of a medicine almost yaknow?
It can serve as a medicine, it can serve as clothing, it can serve as a lot of different things you know? Weed is not a ”quote on quote ” drug yaknowwhatimsaying?
It´s a controlled substance that ”they” (The goverment) control. They are not able to tax it so it´s hard to legalize it.

Do you have any bad experiences smoking weed? Like paranoia?
Ummm, not really. In highschool i always thought;
-I know they know i´m high. I wonder if they can smell it? I spray some of this shit on it.
Do they see my red eyes?
I always used to put visine in my eyes. But other than that nah! (both laughing)

When and how did you start listening to this ignorant stuff?
– Around 1991, I was 14. When I hit puberty, the x-rated shit appealed to me. And I used to play basketball and football, so the gangster type of stuff used to hype me up before games. I got exposed to all the regional shit that wasn’t from New York mainly through The Source magazine record reviews and ads. And I also was such a rap fiend, I’d spend all my money on tapes. I didn’t buy clothes or video games, none of that. Just albums, CD’s and tapes. So I’d go to Tower Records – which was one of the only NY record stores to stock regional shit from around the country, and just buy shit based on album covers and song titles. I didn’t even have to hear it, because even shit that was bad back then was entertaining at the least. Not just that style of rap, I bought everything I could afford. My friend Jeff used to steal tapes from the local mall, so I’d pay him $5 per tape to get me all the lesser known shit that I never heard. I was also hip to labels (Rap-A-Lot, Wildpitch, Ruthless, Street Knowledge, Luke Records/Effect, Tuff City, Idlers, etc.). Certain labels just had a certain sound, and the same theory applied to that type of rap. I’d also hear a guest on an album, and then go buy his albums. I knew of Poison Clan, but didn’t start collecting them until I heard JT Money on Luke’s I Got Shit On My Mind album. I discovered Bustdown that way too.

A lot of the artists you write about hail from the west and the south. Were any of these people big in New York?
– Hell no! The only ones to make noise in New York were the Geto Boys and the Likwit Crew (King Tee, Tha Alkaholiks, etc.) I remember when a DJ played “Mind Playin Tricks On Me” and “A Minute To Pray And A Second To Die” at a party at my high school. That’s when I knew the Geto Boys had gone national. But besides that, not at all.

Houston powerhouse Rap-A-Lot Records released a ton of ignorant rap records. Besides the usual rude and violent stuff they also dropped some records that was straight up racist. Which song do you feel is most ignant? Illegal Aliens by The Convicts or Kill Whitey by Menace Clan?
–I’ll admit, I never heard the Menace Clan. But I’m sure neither one was as wild as “Hide Tonite” by Askari X. He was a radical Muslim brother from Oakland that was locked up for murder. That song is eight minutes of detailed racially motivated killings. He wasn’t fuckin around. I played that joint for people I know who are into shit like this, and even they said it was too much to handle. He was killing babies, hippies, families, anyone he saw that was Caucasian. But he wasn’t trying to be funny at all. It made the Convicts song sound like “We Are The World”. He was pissed off for real.

Speaking of Rap-A-Lot. I read a interview where you named Too Much Troubles ”Players Choice” album as a rap album that influenced you too behave badly as a teenager. With songs like: “We Want Pussy”, “Break Yourself Bitch” and “Best Little Whorehouse in Texas”, i gotta ask you, in what bad way did that album influence you?
– (Laughs) It didn’t make me go out and do anything bad, but it affected my attitude. I used to go around and sing those lyrics to girls, but they knew I wasn’t serious. That type of stuff is a good release for when you have problems with women, you listen to it and get the anger out of your system with a laugh. If I get mad at a girl, I’ll cuss her out, play some Too $hort, laugh it off and its over. I’ve never put my hands on a woman, because I listen to that shit and get the anger out of my system. But all these people that listen to that neo-soul headwrap lover boy shit, they’re the ones that you hear about having six kids with six different women and beating up their girlfriends. Too Much Trouble is like therapy, but I’d never go out and do any of that shit. I wasn’t raised like that. Me and my father used to listen to these albums in the car back then and laugh at them, but he’d always tell me to just take it as entertainment and know that I can’t go out and do those things. Having my father there to listen to it with me made me see it strictly as entertainment, but a lot of kids don’t have somebody in their life to do that. It may influence kids with no direction to go do that shit, and I understood that.

So do you think that all most of these records is meant to be funny or is some rappers real life nutcases?
– I think there are cases of both. I know with my music, it wasn’t meant to be taken too seriously. I may have been mad and cussing out some girl or making mixtapes and writing columns about all of this wild music, but it was just stress relief. I’m not that type of dude.

Even a world wide celebrity like Biggie released a lot of crazy stuff. What do you think would happen if a superstar in another genre wrote a verse similar to what Biggie said on Bust A Nut? Do you think people would freak out?
– Funny you ask, I remixed “Bust A Nut” and put it on my myspace page recently. That’s my favorite Biggie rhyme. People are so politically correct nowadays, it wouldn’t surprise me if someone blogged about a rapper being too extreme. Lyrics like that were normal back in the 90’s. •

J-Zone´s top five ignorant rappers of all time
1. Too $hort
2. Too Much Trouble
3. Poison Clan
4. Tweedy Bird Loc
5. Ganksta Nip

Honorable mention to Pretty Tone Capone and Mob Style. They were legit, it wasn’t a joke with them. They did positive songs too, that’s you know they were the real deal.

Suntory Boss Café au Lait
Här är en kaffedryck där smaken helt klart kommer i andra hand. Logotypen och namnet säger ju allt och här handlar det istället om att visa vem man är. En BOSS-au-Lait osar pondus till skillnad från en fattig 7-Eleven-latte.
Vad den smakar kommer vi inte ihåg men den måste ha varit god. Hör bara på dryckens slogan: “SUNTORY BOSS is the boss of them all since 1992″. Det här är helt enkelt burkdrickornas “Capo di tutti capi”.
Suntory är för övrigt en av de äldsta alkoholproducenterna i Japan och har bland annat använt sig av celebriteter som Sammy Davis Jr, Sean Connery och Tommy Lee Jones i olika reklamsammanhang. Det var också Suntory som var Bill Murrays uppdragsgivare i Sophia Coppolas prisbelönade film Lost In Translation från 2003.
For relaxing times, make it Suntory time.
Betyg: 5/5

Vetefan
Vi fick åka hela vägen till Mt Fuji för att hitta den här rackaren. Det är den enda automatburken vi hittade som ramlade ut varm vilket var lite obehagligt då det inte rör sig om en kaffedryck. Det här är istället någon slags majssoppa på burk.
Då vår japanska är knackig så är både avsändare och innehåll okänt. Vi fick helt enkelt lita på våra smaklökar vilket var lättare sagt än gjort. Att man varken vet vad det är man dricker eller hur vätskan ser ut gjorde det här till en smått obehaglig upplevelse. Känslan av massa varma majskorn i munnen resulterade i att man rent reflexmässigt svalde så fort som möjligt utan att tugga på bitarna. Det låter kanske vedervärdigt men när man hade vant sig smakade ändå den här soppan helt okej.
Betyg: 2/5

Asahi Black Wonda
Nej, det här är inte namnet på ännu en värdelös rappare utan en helt vanlig, tråkig kaffedryck. Lite som en slät kopp kaffe. Den gjorde sitt jobb om man säger så, inte mer, inte mindre.
Betyg: 3/5

Kirin Fire Coffee Jelly
Den här var den hetaste burkdrickan i Tokyo och bizarra tv-reklamer varvades med billboards över hela staden. Det var även den äckligaste av alla de burkar vi drack. Självklart är det även denna gång Kirin som ligger bakom en värdelös produkt.
Nu har någon kommit på den briljanta idén att blanda gelé med kaffe. Burken ska sedan skakas för att sylten ska kunna fördelas jämt med kaffet. Hälften jello, hälften kaffe…mmm.
Känslan av att dricka den här sörjan kan närmast jämföras med en munspya.
Betyg: 1/5

Är inte kaffe och läsk din grej finns det många andra saker du kan handla i japanska  automater såsom: sprit, öl, begagnade underkläder, porr, glidmedel, ipods, kött, ägg och levande humrar.

Efter att länge velat intervjua Theo för att få reda på mer om hans bakgrund och hur samarbetet med Petter började tar jag till slut tag i saken. Genom en kompis får jag tag på Theos nummer och när jag ringer upp möts jag tills en början av en viss skepsis vilket kanske inte är så konstigt. Efter drygt tio år är det här första gången som någon visar något som helst intresse för en intervju. Innan Theo tackar ja vill han att vi träffas upp så att jag kan berätta mer vad det är jag egentligen är ute efter. När vi druckit ett par öl och jag har dragit min historia slappnar han av och går med på en intervju. Vi möts senare upp i hans studio som ligger ett par trappor ner i en källare utan fönster vid Skanstull på Södermalm. Det är prylar överallt i den trånga lokalen, syntar, inspelningsutrustning och vinylskivor trängs på den lilla golvytan.

Efter en stunds kallprat ber jag Theo berätta om hur han först faktiskt började rappa…
– Det var nog när jag hörde Sugarhill Gang. Då härmade man bara vad man hörde på engelska. Så var det hela 80-talet när jag växte upp. Det var inget originellt över huvud taget.

När började du utveckla en egen stil?
– Jag var med i Rap-SM 92 men det var ju bara en plojgrej, helt oseriöst. Det var väl runt –93 som jag kände att jag måste skärpa till mig och göra något bra.

Hur gick det i Rap-SM då?
– Jo, alla som inte kom på medaljplats blev fyra så att…(skratt). Infinite Mass vann. De var typ 25 personer på scen som skrek i munnen på varandra.

Vad hände efter att du varit med där?
– På den tiden var det svårt att spela in musik, att komma in i studios. Jag var tvungen att leta upp såna som gjorde musik och som kunde spela in. Ofta kunde man hitta folk som gjorde musik men som inte kunde spela in. Då fick man spela in på kassettband. Det var ganska basic. Då gjorde man massa demos och rappade i hörlurarna när man inte hade någon mic.

Vem jobbade du med då?
– Då jobbade jag med en kille som hette Dj Squid Kid. Han var en Solnafigur från Hagalund som hade hållit på länge. Han hjälpte mig att göra musik och vi höll på ett tag tills jag fixade en spelning. Vi skulle vara förband till Stone Funkers på Cirkus i Stockholm. Då hade jag träffat en kille till som skulle göra musiken. Det var Anton, eller A:t som han också kallades. Efter det började vi tre göra saker tillsammans.

Vad det här på engelska eller svenska?
– Det var på svenska.

Vad var nästa steg för er?
– Vi gjorde låtar hela tiden och sen var vi tvungna att börja tänka på hur vi skulle spela in allt. Vi kunde låna in oss i några studios ibland men inte mer än ett par timmar åt gången. Man han inte göra klart något. Vi skickade faktiskt iväg en demo men Squid Kid spelade in en förgrej på bandet där han mordhotade någon så det var ju katastrof.

 (Skratt) Vem var det han mordhotade?

– Det var någon på Warner (Skratt). Det blev inget med det men det kanske inte var så bra att det borde släppts. Då började jag planera för hur vi skulle greja utrustning och sådär. Det var en del stöldgods och sånt som vi fick tag på. I slutet av -94 fixade vi en lokal, mixerbord och en gammal rullbandare från 70-talet. Det var jävligt enkelt. Några sunkiga högtalare och en sampler, sen satte vi igång att göra musik vilket inte var så lätt. Det var svårt tekniskt att spela in och sen så var vi ju inte så rutinerade heller. Sen så hade jag hållit på att utveckla det här med att rappa på svenska för det lät fortfarande lite sådär. Man hade ett rim i slutet av varje takt så det var mycket som behövdes för att det skulle utvecklas. Det var svårt att göra allt det där själv utan utomstående referenser. Det var den livsstilen jag hade då, det var bara musik.

Hur skulle du säga att ni lät på den tiden?
– Inspirationen kom från den nya skolan av New York hip-hopen. A Tribe Called Quest, Gangstarr, Dj Premiers alla projekt och sådär.

Vilka andra höll på med Hip-Hop på den tiden förutom Infinite Mass och Latin Kings?
– Det fanns ju de där Tre Ess från Göteborg som jag kommer ihåg. De flesta höll ju på med engelska. Det var ju fortfarande jättekonstigt att rappa på svenska. Det tyckte ju alla inom Stockholms hip-hop-community i alla fall. Jag såg i alla fall att det fanns ett hål att fyllas någonstans genom att göra svensk hip-hop som var lite mörkare. Inte så poppigt.

Du hade ju en minst sagt egen rapstil på Petters debutskiva. Det här med att du drog ut på orden som tex Sto-o-o-c-k-o-oo-h-o-o-ol-m. Var kom det ifrån?
– Det där var bara något jag la till mig med för jag var inne i den perioden. Jag tyckte det lät coolt. Det är som med all pop-musik. Det mest banala idéerna kan låta häftiga och genomtänkta, sen ville jag utmärka mig lite. Det kändes som att ingen riktigt stod ut. Jag hade ju hållit på med det här så länge så för mig kändes det inte lika fräscht. Jag var redan på väg någon annanstans när det som alla trodde var något nytt började. Då hade jag levt med det där i flera år. Hade det blivit annorlunda kanske jag hade utvecklat den stilen.

När du rappar låter det lite som att du freestylar och det är ibland svårt att förstå vad du menar. Som raden: ”Tummen var större än stortån, shit hon var 22 men snacka som 14”…
– Jag försökte att inte ta så mycket från den amerikanska förlagan och därför blev det ju lite flummigare texter i försök att skapa en egen stil. Just det där handlade om en vilsen brud som har hamnat på snedden i livet. Hon står vid en vägkant med läppstiftet på sned och har fått en smäll av någon sunkig tjackdealare. Det behövde inte hänga ihop så mycket utan det var olika bilder som kom upp. Sen ska det väl tilläggas att vi rökte en hel del gräs vilket gör att man formulerar sig på andra sätt tror jag. Det blir lite mer förvirrade texter (skratt). Man får ju en massa bilder och man kan inte lägga allt exakt till rätta. Det är ett ganska skönt kreativt tillstånd liksom. Allting behöver ju inte vara så logiskt hela tiden.

Hur träffade du Petter då?
– Jag sökte flera som ville rappa på svenska i Stockholm och då hade jag kontakt med Seb-Rock från Sherlock. Vi hade gemensamma intressen så jag bad honom att hålla koll. Sen så sa han att han hade en polare som rappar på svenska. Sebbe (Seb-Rock) kom ner en dag till studion och då hade han Petter med sig. Det här var väl sommaren –96.

När började ni göra musik tillsammans?
– Det började med att han var där (i studion) och lyssnade på det jag hade spelat in. Det kändes som att han var intresserad av hip-hop. Han kom ner i sitt hiphop-gear med ryggsäck på ryggen, och var ganska inställsam eller vad man ska säga. Han tyckte det vi höll på med var skithäftigt och ville att jag skulle hjälpa honom att spela in i studion. Då kändes det som han lyssnade på allt som jag sa och sög åt sig som en svamp. Jag kommer ihåg att han var nere hos mig och skulle skriva texter. Då slog han upp sitt rimlexikon och började skriva. Han snackade om att han kunde fixa en tv-spelning och vi hade inte ens gjort en låt. Sen så åkte vi ner på ett hip-hop jam i Danmark och då hängde han med. Han verkade engagerad och ville följa med oss ner. Där nere hängde vi inte så mycket för vi drog iväg till Christiania direkt och det hade han inget intresse av. Han ville i alla fall att vi skulle bilda en duo men jag hade redan en grej med Anton. Jag tyckte det var riktigt kul att jobba med Anton för vi inspirerade varandra jävligt mycket. Så just i det läget kände jag att jag inte kunde lära mig något av Petter. Jag var liksom före honom på något sätt. Det var inga sura miner då, han hade ju tillräckligt med drivkraft själv. Nu hade han ju i alla fall fått ett slags blueprint på hela stylen som sen visade sig skulle bli vad den plattan (Mitt sjätte sinne) var. Det var ju det som vi höll på med då. Det här ”east coast soundet” med ganska mörka texter.

Så hur gick Petter vidare för att få släppa en hip-hopskiva på svenska som sedan visade sig bli en enorm succé?
– Jag vet ju självklart inte exakt hur det gick till men jag har ju en uppfattning. Framförallt såg han till att få lite tid i Sherlockstudion (Voodoo Lab) och spela in demos där. Han var jävligt entusiastisk över sin egen förmåga vilket var skillnaden från hur jag var då. Jag var mer intresserad av att utveckla själva musiken. Jag tänkte inte på vad som skulle hända sen vilket var jävligt dumt nu i efterhand. Jag fick skylla mig själv (skratt).

Var det självklart att ni skulle få vara med på skivan eller hur gick det till?
– Petter ringde upp mig och sa att han hade en deal på gång. Han frågade om jag hade något att säga om det. Jag tror att han kände att jag stod före i kön på sätt och vis. Han hade ju fått en skjuts i sin kreativitet genom att ha lärt känna mig. Jag sa ju att jag inte var någon polis inom vår kultur så det är bara att köra. Jag tyckte att det kunde vara bra för alla, att det hände något. Petter sa direkt att han skulle försöka få med så många som möjligt och att jag skulle vara med på flera låtar. Jag hörde ju de där demolåtarna och tyckte kanske inte att det var så personligt rent text och känslomässigt.

Hur gick det till när ni spelade in de två låtarna som du och Anton var med på?
– Då hade det kommit in nya producenter i bilden. Det var de här Sundsvallkillarna Collén & Webb så jag träffade dem i någon förort. Jag och Anton kom ut dit till en liten studio. De satte på ett beat och sen gjorde jag min grej på låten där det är en massa rappare med på (Riddarna runt runda bordet). Sen så gjorde vi våran låt och det var över på en halvtimme. Petter var inte ens där. Det var verkligen ett hastverk. De (Collén & Webb) var jävligt stressade för de hade mycket att göra. Allting gick väldigt snabbt.

Efter den skivan var du inte med på några fler av Petters låtar. Varför då?
– Efter att Petter gjorde den där skivan har vi inte haft någon kontakt över huvud taget.*

Fanns det någon anledning eller blev det bara så?
– Hans ambitioner om att så många som möjligt skulle med på tåget, det såg jag ingenting av när han hade släppt sin skiva. Jag vet inte om det var hans skivbolag som ville satsa på en solokarriär och hålla så många som möjligt utanför.

Du höll en väldigt låg profil när Mitt sjätte sinne släpptes. Vad det medvetet eller riktades all medial uppmärksamhet mot Petter?
– Ja, så var det mer. Jag fick inte förfrågan om någon intervju. Det här är faktiskt första gången nu som någon frågar. Jag var förvånad att Petter inte nämnde mitt namn eller något om vad som hände innan skivan.

Du släppte ju lite musik efter Petter plattan. Vad var det för material?
– Efter Petters framgång kände jag ett behov av att släppa ut lite grejer som jag hade jobbat med innan den här perioden. Det var låtar från -96 som kom att formade det soundet som det kom att bli sen. Jag tryckte upp dem för egna pengar, stod hemma och stämplade med slt-stämpel. Försökte distribuera skivan själv men det gav ju inga ringar på vattnet (skratt).

1999 släppte du en 12:a med Anton som heter Stockholm la la la. Var det också material från -96 eller var det nyinspelat?
– Det var en acapella som jag och Anton gjort som hamnade i händerna på en ung kille som gjorde en remix. Jag fick höra den och tänkte att vi spelar in en låt med honom. Jag hyrde en studio och för att spela in.  Det var Sebbe (Seb-Rock) från Sherlock som stod bakom spakarna. Vi gjorde allting på en dag tror jag. Då var det några skivbolagskillar som var där och lyssnade som tyckte att det var så jävla grymt. Då var det snack om att de ville signa det där och göra någon grej av det. De höll på och jobba med Thomas Rusiak men det blev inget av det där. Jag var väl som vanligt inget vidare på att promota mig själv så det rann ut i sanden (skratt). Jag tryckte i alla fall upp skivan och ruinerade mig själv åter igen (skratt).

Den här intervjun gjordes för flera år sedan och något år efter att vi träffats uppmärksammar det svenska hiphop-magasinet Kingsize att det nu är tio år sedan Mitt Sjätte Sinne släpptes. För att fira det hela bjuder man in flera personer som varit delaktiga i arbetet bakom skivan för att berätta hur det hela gick till. De som i stället medverkar i reportaget är: Petter, Thomas Rusiak, producentduon Collén & Webb, Seb-Rock, Dj Taro, och det här är vad Petter hade att säga i kingsize om de låtarna som Theo medverkade på:

Petter vs Sthlm ft. Theo, Stora A och Frostis:
– De där killarna hade en studio nära Voodoo Lab. Jag hade hängt där lite och tyckte att de var duktiga, trots att de inte var så produktiva. Det var en sådan där ”pay my dues” grej.

Riddarna runt runda bordet ft. Ken, Rusiak, Houman, Nisse, Peewee, Theo, Big Fred & Ayo.
– Drakar och demoner-rap i sitt esse. En av mina tidigare låtversioner var att göra en låt som lät som en belägring av en borg. För mig var det ett korståg. Det var upp med svärden och nu jävlar ska vi in i borgen här liksom”. Sen kom Thomas med det där grottbeatet. Nisse var med också, han är en av de bättre på den där låten.

*Jag snackar med Theo ett par veckor efter min intervju och han berättar då att han har träffat på Petter och att de då pratat ut lite om gamla dagar. Theo verkar nöjd över samtalet och förklarar att det inte är något ont blod mellan de båda. Tyvärr har jag längre kvar Theos telefonnummer och vet därför inte var han har att säga om Mitt Sjätte Sinne-specialen som publicerades i Kingsize nr.5 2008

BONUS!
Vi hittade denna obskyra svenska reggaelåten med Theo på nätet. Exclusive! BAM! BAM!

So what´s up with The fucked up & The Toilet bowl factor? The more fucked up you get, the better the wine or what? Why not just stick to booze if you want to get drunk?
– The Fucked up Factor was a catch phrase i implemented to add some fun to the show, it basically breaks down the kick that a wine has. Some wine you can drink bottles and just be nice. Some fullbodied wines you can drink a few glasses and be ripped. The toilet bowl factor stands for the chance that you might go home and vomit if you drink too much of the wine. And the purpose of drinking the wine is not just to get fucked up, its to enjoy the juice. Drinking hard booze is a whole different element, thats sole purpose is to get ripped!

You talk a lot about visits from the yardman. In what way does weed effect the taste of the wine?
– The trees adds the perfect combo to get us in the recording mode. You have to realize that when we record the show we are always in the middle of a recording session.

One of our favorite episodes got to be the one where you get a bottle in a shoebox from a guy in Germany. Please explain to our readers what went down.
– The Shoebox from Germany arrived in my mailbox from a fan. The liquor was called Bullenschluck, it is a rum based drink with a very low alcohol content. What they do is add alot of different herbs to give it its potency. Will later researched it after i got sick and learned that it originated as a treatment for skin diseases in animals. Nowadays german kids drink it to simply get fucked up and this kid thought it would be amusing to see me drink it. NEVER AGAIN! Will has officially banned anything that is not from a corporation for our safety.

You seem to get a lot of support from different wineproducers. What do they have to say about the show?
– The support from the wine community has been overwhelming! Everyone loves my newly found passion for wine, and loves the fact that Will and i are merging together the wine community with the Hip Hop Community and at the same time bringing a lighter side to wine drinking.

Rappers always rap about liquor, beer, and champagne but you rarely hear someone talk about how they sip on a bottle of Pinot Noir or whatever. Why do you think it is that wine get so litte recognition in rapmusic?
– I guess the HipHop community see’s the traditional winecritic as being real snooty and stuck up and that’s not really the HipHop vibe. Another reason the show has been a success is because i now have dudes from the hood that would normally drink Hennessy drinking Zaccagnini.

How much have you learnt about wine since you started the show?
– I can instantly taste what is good wine from bad now, it may not be the way a traditional wine critic would but i know that after the wine opens up whether it is trash or something really nice. I have learned so much in this first year of the show, will and i actually just shot our pilot for TWC to become syndicated on a major network. The premis of the show is to travel the world and document me learning more and more about wine.

Sadat´s top three favorite wines right now:

1. John Joseph Ehlan Riesling – I drank this all summer and is a really refreshing wine.

2. Caymus Cab Sauv(ignon) – This became my shit during the DMC episode i now drink this with a nice steak meal all the time.

3. Last but not least i love the Zaccagnini Montepulciano d’Abruzzo – This was the first wine that really made me start digging wine!

Make sure you check out more episodes of True Wine Connoisseurs right here