Olivia Bergdahls tre värsta framträdanden

Vi bad Olivia Bergdahl som bland annat varit svensk mästare i Poetry Slam att berätta om sina tre värsta framträdanden. Här berättas det om allt ifrån franska åtta-åringar i publiken till kanonfulla skåningar.

1. VM i Poetry slam
VM hålls i Bobigny som ligger utanför Paris. Det är en regelrätt förort kan man säga. Och allting anordnas av en man som kallar sig Pulot Lehot. Han har varit rejält alkoholiserad men är typ ren nu.

Dels skulle jag tävla men de hade också sagt att man skulle delta i två aktiviteter. Vi fick 200 euro per person för det. Den första aktiviteten var att åka ut på franska skolor och berätta om poesi från mitt land. Och jag tänker att om jag ska stå och berätta om mitt lands poeter så måste det ju vara gymnasieelever åtminstone så att jag kan prata engelska med dem. För jag kan ingen franska, eller ja, lite franska men inte så att det går att kommunicera. Så går vi ut i ett klassrum och det visar sig att nej, de är inte gymnasieelever. De är åtta år gamla. Och typ 35 stycken.

Jag försöker först prata franska med dem och de bara gapskrattar åt mig alla 35. Så säger deras lärare att ”nu ska vi inte skratta åt hennes uttal”. I protest börjar jag prata engelska med dem men det fattar de ju inte heller så jag läser en dikt på svenska. Och de bara gapskrattar. Jag har aldrig varit med om att någon skrattat så mycket åt mig. Från början till slut så bara gapskrattar de åt den konstiga tanten från Sverige. Sen var det en aktivitet till, vi skulle attack-läsa dikter för morgonpendlarna på spårvagnen. Så vi samlades väl sådär 07.30 på morgonen. Det var jag, en israel och en engelskspråkig kanadensare. Och det vi skulle göra var att helt plötsligt, utan någon som helst presentation, helt spontant börja läsa dikter för resenärerna. På vårt eget språk. De såg ut som att de ville döda oss. Du vet, de sitter där trötta och slitna och på dåligt humör också kommer det en vilt främmande människa och stirrar dem i ögonen och börjar prata konstigt och rytmiskt på ett främmande språk. Och det är ju långa dikter också, tre-fyra minuter långa. Och eftersom vi fick betalt så ville vi ju sköta oss och göra vårt jobb ordentligt, så det tog liksom aldrig slut.

2. Besöket på fritidsgården
En dag ringde en fritidsledare och sa att ”alla här på fritidsgården tycker jättemycket om dig och vi vill verkligen att du ska komma och hålla i en skrivarkurs”. Och jag brukar inte göra sånt egentligen för de som hänger på fritidsgården… alltså det är ju deras fritid och när de inte är i skolan brukar de inte vilja skriva saker. Men eftersom hon nu sa att alla faktiskt ville att jag skulle komma dit så gjorde jag det.

Fritidsledaren möter mig och är JÄTTEGLAD att jag är där. Ungdomarna trillar in en efter en och också säger fritidsledaren att nu ska vi ha skrivarkurs. Men de vill inte alls skriva dikter. De vill spela biljard. Men hon tvingar dem och de är väl ett gäng på 15-20 stycken. Ingen vet vem jag är och ingen vill träffa mig. Jag känner hatet som utstrålar från dem. Fritidsledaren känner inte alls av de här signalerna utan ber mig läsa en dikt. ”Skjut mig”, tänker jag och börjar läsa så snabbt som möjligt för att det ska ta slut fort. Mitt i är det en kille som räcker upp handen och säger att han ska gå på toa. Han går iväg och sen direkt är det en kille till som gör samma sak. Det fortsätter så och inom loppet av tio minuter har samtliga gått utom ett gäng hårdrockare som sitter och trycker i ett hörn. Då kommer fritidsledaren på att hårdrockarna behöver hjälp med sina texter. Så jag får sitta med 13-åriga hårdrockare och skriva hårdrockstexter. På engelska. Jag bara: ”ni kan ju utgå från en känsla”. Det slutade med att vi skrev en låt om katter.

"Sen allra längst bak sitter ett gäng på tio män i
40-årsåldern och dricker öl. Skitfulla. Skåningar"

3. Helsingborgsfestivalen
Det här var 2005 och jag hade väl precis fyllt 16 så jag var fortfarande ganska ung och osäker. Jag skulle läsa dikter i ett öltält på eftermiddagen. Veckan innan hade jag fått ett nytt linne som var i spets och väldigt genomskinligt. Det hade jag på mig, fast med en tröja över. Tältet var jättestort och publiken består av en kvinna och hennes dotter. Dottern är väl kanske tolv och de sitter längst fram. Sen allra längst bak sitter ett gäng på tio män i 40-årsåldern och dricker öl. Skitfulla. Skåningar. Jag börjar läsa och det tältet är så stort att det ekar när skåningarna skålar och skriker.

När man står på scen blir man ganska varm och jag tänker ju inte på att jag har ett genomskinligt linne på mig, så jag tar av mig tröjan. Och då kommer ett ljud från bakre delen av tältet som låter typ ”wöööööööööööööh” och skåningarna börjar applådera höggljutt. Det svartnar för ögonen och jag har ingen aning om vad jag sa eller gjorde efteråt. Det enda jag vet är att jag kände mig sexuellt utnyttjad.

Om du vill läsa mer om Olivia, kolla hennes egna sida.