…ta på dig fracken innan du fräser.
Strippor, alkisar och koppartjuvar. Som taxichaufför träffar Daniel många konstiga typer. De senaste 8 åren har han varit med om mycket i bilen, både roliga och tragiska historier.
Daniel ser trött ut där han sitter i saluhallen och stressar i sig sin lasagne Han började köra taxi 2003, sen tog han en paus några år och nu är han igång igen. Allt startade i Askim, där Daniels farbror hade ett taxibolag som behövde chaufförer. Han erbjöd sig att betala för taxilegitimationen om Daniel började köra för honom. Något som visade sig vara ett tomt löfte.
– Jag och farsan fick lägga ut pengarna själva, och i slutändan fick jag ett flak bärs istället, muttrar Daniel.
I Askim så körde han mest affärsmän i kostym som läste Dagens industri i baksätet. Nu på minitaxi är det snarare motsatsen. Exempelvis alkisar som är för fulla för att ta sig till systembolaget.
– Oftast så är det rävar som har ett handikapp, eller så är dom så jävla packade att de inte själva kan ta sig dit. Det är faktisk mest i Majorna jag får sådana körningar. De går in snabbt på systembolaget vid Jaegerdorffsplatsen medan jag väntar på parkeringen, sen kör jag dem hem igen, så de kan fortsätta ”festandet”.
Under samtalets gång så märker jag att det är på natten som det verkar hända mest luriga grejer, och det är även anledningen till att han mest jobbar dagspasset nu för tiden.
– Det är skönt att köra nyktert folk. Tyvärr blir det mindre dricks och trafiken är tuffare på dagen. Men det är det helt klart värt.
Daniel torkar bort den sista lasagnen ur skägget och erbjuder mig att hänga med på en tur i taxin. På väg till parkeringen förklarar han de typiska körningarna på kvällspasset.
– Man kan se ett mönster, på kvällen är det mycket folk som ska ut på krogen. På helgerna är det mycket människor som skall hem från efterfester och på lördag och söndag runt 10-11 tiden är det bortamatcherna som skall hem. De körningarna brukar vara ganska tysta.
När vi sätter oss i den röda taxibilen kommer jag på att vi har pratat mycket om människor hittills, men platser då? Finns det något ställe som har extra dåligt rykte?
– Det är nog Colin Campbellsplats vid Stampen, där har du både ungkarlshotell och tillnyktringsenheten i bottenplan, allt gött i ett hus. Jag har haft körningar dit med några pundare som hade en hockeybag med skrot, den såg ut att väga ett ton. De var ivriga att åka direkt till skroten, antagligen koppartjuvar. Många undviker körningar där, men jag gillar det. Människorna där är inte elaka eller onda utan mest tjatiga, säger Daniel.
Det låter inte som drömkörningarna, vilket för oss över till nästa ämne; den värsta körningen.
– Det är paret som jag plockade upp i Bellevuerondellen. Redan när jag ser dem hånglar de som tonåringar. I bilen så blir det ännu värre. När jag hör att bältet knäpps upp fattar jag vad som håller på att hända. Plötsligt sitter tjejen gränsle över killen och börjar rida honom. Med ansiktet mot mig. Själv sitter jag och hukar mig för jag tycker det är så jävla pinsamt och förnedrande. Då sätter tjejen båda händerna mot instrumentbrädan så att jag verkligen ska se vad de håller på med. Det kändes som att de lekte, och jag var en del av deras lek. När vi väl är framme så har killen mage att fråga om han får avsluta i bilen. Då fick det vara nog. NEJ, sa jag och bad dem betala, jag ville bara därifrån. Snubben väntade på sina tretton kronor också, inte en spänn i dricks. Jävla as.
Daniel ser irriterad ut när han berättar historien, så jag undviker att fråga om städningen i bilen efter den körningen. Och byter snabbt ämne. Droger, ser man mycket sådant som taxichaufför?
– Drogkörningar är oftast jävligt bra! Någon som skall från Valand till Biskop och tillbaka klockan två på natten och ”lämna ett par nycklar till en kompis”. Lätta körningar. Däremot är ju inte folk så diskreta när de sitter och räknar hundralappar på vägen dit och gapar i mobiltelefon. Är det flera stycken i bilen så brukar de försöka snacka kodspråk, typ ”träffade du snögubben”. Det känns bara pinsamt så jag brukar be dem att prata klarspråk istället eftersom jag ändå fattar vad det pratas om. En gång var det till och med en snubbe som satt och doppade lillfingret i påsen under körningen. En annan gång ringde det en typ och hetsade växeln att han behövde mitt nummer. De förklarade att de inte lämnar ut numret till chaufförerna, men han fortsatte tjata så till slut fick han ringa mig i alla fall. Han hade sagt att han hade tappat sin mobil och att det var livsviktigt. Men när han pratade med mig så handlade det egentligen om att han hade tappat en påse tjack. Som tur var så låg den inte i taxin.
När vi närmar oss Andra Långgatan så berättar han att strippor åker mycket taxi, men är snåla med dricksen.
– De har ju kortare karriärer än fotbollsspelare, så de håller väl i sina pengar, konstaterar han.
Under hela intervjun har bilen stått på tomgång, inget som Daniel direkt verkar reflektera över. Jag ber honom berätta lite om vett och etikett i taxin.
– Mat är förbjudet, särskilt kebaber och snabbmat. Det ligger alltid massa rester i baksätet när folk har käkat. Att dricka i taxin är egentligen också förbjudet, men är kunden snäll så brukar jag tillåta det. En konstig grej är att så fort man säger ”tappa inte ut ölen” så gör de det, det måste vara något psykologiskt därför har jag slutat säga det. Sen är det otroligt irriterande när folk skall lyssna på sina favorithits på NRJ. Som tur är så har jag en säkring, nummer 23 som släcker ner displayen, då kan man säga att radion är trasig, flinar Daniel.
Daniels pass är snart slut och han kör mig snällt tillbaks till jobbet. Under tiden berättar han mer historier om konstiga körningar, bland annat den om en kvinna med hund som spottade honom i ansiktet när hunden inte fick sitta i framsätet. En annan historia handlar om hur någon lämnade en trasig mobiltelefon som pant, en blåsning helt enkelt. Trots alla jobbiga historier verkar Daniel trivas med arbetet och har inga planer på att lägga ner just nu. Jag ber honom avsluta med tre saker man kan undvika för att göra livet enklare för taxichaufförer i framtiden.
– Ingen allsång, ingen kebab och inget knullande!
Comments are closed.