I Askim så körde han mest affärsmän i kostym som läste Dagens industri i baksätet. Nu på minitaxi är det snarare motsatsen. Exempelvis alkisar som är för fulla för att ta sig till systembolaget.
– Oftast så är det rävar som har ett handikapp, eller så är dom så jävla packade att  de inte själva kan ta sig dit. Det är faktisk mest i Majorna jag får sådana körningar. De går in snabbt på systembolaget vid Jaegerdorffsplatsen medan jag väntar på parkeringen, sen kör jag dem hem igen, så de kan fortsätta ”festandet”.

Under samtalets gång så märker jag att det är på natten som det verkar hända mest luriga grejer, och det är även anledningen till att han mest jobbar dagspasset nu för tiden.
– Det är skönt att köra nyktert folk. Tyvärr blir det mindre dricks och trafiken är tuffare på dagen. Men det är det helt klart värt.

Daniel torkar bort den sista lasagnen ur skägget och erbjuder mig att hänga med på en tur i taxin. På väg till parkeringen förklarar han de typiska körningarna på kvällspasset.
– Man kan se ett mönster, på kvällen är det mycket folk som ska ut på krogen. På helgerna är det mycket människor som skall hem från efterfester och på lördag och söndag runt 10-11 tiden är det bortamatcherna som skall hem. De körningarna brukar vara ganska tysta.

När vi sätter oss i den röda taxibilen kommer jag på att vi har pratat mycket om människor hittills, men platser då? Finns det något ställe som har extra dåligt rykte?
– Det är nog Colin Campbellsplats vid Stampen, där har du både ungkarlshotell och tillnyktringsenheten i bottenplan, allt gött i ett hus. Jag har haft körningar dit med några pundare som hade en hockeybag med skrot, den såg ut att väga ett ton. De var ivriga att åka direkt till skroten, antagligen koppartjuvar. Många undviker körningar där, men jag gillar det. Människorna där är inte elaka eller onda utan mest tjatiga, säger Daniel.

Det låter inte som drömkörningarna, vilket för oss över till nästa ämne; den värsta körningen.
– Det är paret som jag plockade upp i Bellevuerondellen. Redan när jag ser dem hånglar de som tonåringar. I bilen så blir det ännu värre. När jag hör att bältet knäpps upp fattar jag vad som håller på att hända. Plötsligt sitter tjejen gränsle över killen och börjar rida honom. Med ansiktet mot mig. Själv sitter jag och hukar mig för jag tycker det är så jävla pinsamt och förnedrande. Då sätter tjejen båda händerna mot instrumentbrädan så att jag verkligen ska se vad de håller på med. Det kändes som att de lekte, och jag var en del av deras lek. När vi väl är framme så har killen mage att fråga om han får avsluta i bilen. Då fick det vara nog. NEJ, sa jag och bad dem betala, jag ville bara därifrån. Snubben väntade på sina tretton kronor också, inte en spänn i dricks. Jävla as.

Daniel ser irriterad ut när han berättar historien, så jag undviker att fråga om städningen i bilen efter den körningen. Och byter snabbt ämne. Droger, ser man mycket sådant som taxichaufför?

– Drogkörningar är oftast jävligt bra! Någon som skall från Valand till Biskop och tillbaka klockan två på natten och ”lämna ett par nycklar till en kompis”. Lätta körningar. Däremot är ju inte folk så diskreta när de sitter och räknar hundralappar på vägen dit och gapar i mobiltelefon.  Är det flera stycken i bilen så brukar de försöka snacka kodspråk, typ ”träffade du snögubben”. Det känns bara pinsamt så jag brukar be dem att prata klarspråk istället eftersom jag ändå fattar vad det pratas om. En gång var det till och med en snubbe som satt och doppade lillfingret i påsen under körningen. En annan gång ringde det en typ och hetsade växeln att han behövde mitt nummer. De förklarade att de inte lämnar ut numret till chaufförerna, men han fortsatte tjata så till slut fick han ringa mig i alla fall. Han hade sagt att han hade tappat sin mobil och att det var livsviktigt. Men när han pratade med mig så handlade det egentligen om att han hade tappat en påse tjack. Som tur var så låg den inte i taxin.

När vi närmar oss Andra Långgatan så berättar han att strippor åker mycket taxi, men är snåla med dricksen.
– De har ju kortare karriärer än fotbollsspelare, så de håller väl i sina pengar, konstaterar han.

Under hela intervjun har bilen stått på tomgång, inget som Daniel direkt verkar reflektera över. Jag ber honom berätta lite om vett och etikett i taxin.
– Mat är förbjudet, särskilt kebaber och snabbmat. Det ligger alltid massa rester i baksätet när folk har käkat. Att dricka i taxin är egentligen också förbjudet, men är kunden snäll så brukar jag tillåta det. En konstig grej är att så fort man säger ”tappa inte ut ölen” så gör de det, det måste vara något psykologiskt därför har jag slutat säga det. Sen är det otroligt irriterande när folk skall lyssna på sina favorithits på NRJ. Som tur är så har jag en säkring, nummer 23 som släcker ner displayen, då kan man säga att radion är trasig, flinar Daniel.

Daniels pass är snart slut och han kör mig snällt tillbaks till jobbet. Under tiden berättar han mer historier om konstiga körningar, bland annat den om en kvinna med hund som spottade honom i ansiktet när hunden inte fick sitta i framsätet. En annan historia handlar om hur någon lämnade en trasig mobiltelefon som pant, en blåsning helt enkelt. Trots alla jobbiga historier verkar Daniel trivas med arbetet och har inga planer på att lägga ner just nu. Jag ber honom avsluta med tre saker man kan undvika för att göra livet enklare för taxichaufförer i framtiden.
– Ingen allsång, ingen kebab och inget knullande!

Har fått intrycket att du lyssnar mycket själv på musik, Vad lyssnar du på för musik idag? Någon speciell genre du snöat in på för tillfället?
– Just nu lyssnar jag på Winhill/Losehill på Soundcloud som jag kan rekommendera att ni också gör. Fantastisk skit.

Kan du tipsa om tre bra artister du tycker folk borde lyssna mer på?
– Eboi, Dida och Shitsmiths.

Vad blir du imponerad av?
– Av drivna individer som vet vad dom vill åstadkomma.

Kan du berätta när du blev ”starstruck” senast?
– När Bo från Bo Kaspers orkester kom fram till mig på tåget och berättade att han hade en av mina låtar som ringsignal på sin telefon.

Eller om man vänder på det, kan du berätta om ditt största fan, eller kanske om mötet med ditt största fan?
– Jag vet inte vem som är min absolut största lyssnare, men jag hörde om en tjej som hade brutit tre revben längst fram på en av mina festivalspelningar. Det stoppade dock inte henne från att stå längst fram på nästa spelning.

Grym spelning på Colors häromsisten, vad gillar du att göra när du är i götet?
– Tack som fan! GBG är alltid en fröjd. Varje gång jag står på scen i GBG så tycker jag mig skymta familjära ansikten överallt, det gillar jag. Jag har tyvärr inte fått stanna kvar i GBG o chilla efter en spelning på väldigt länge, och det är något jag skulle vilja göra mer av, bara chilla i stan liksom.

Tillsist, vi vet ju att du inte dricker eller knarkar, men vad är din last? Erkänn att det är groupies Adam?
– Fina damer finns det gott om i detta rike. Skulle inte gå så långt att säga groupies, det låter så fult. Men fina damer är definitivt en last ja.

___
Ett stort tack till grymma fotografen Per Englund som tagit alla bilder.
Titta in på hans blogg ”still LIFE AND good TIMES” för massor av feta bilder. 

Boken du kommer älska och hata på samma gång.
Det bästa från siten plus en hel del exklusivt material som inte tidigare publicerats. 

Mega Laser Vol.1
Limiterad upplaga på 500 ex.
Numrerade
200 sidor
400×500 mm
—————
99:-
Frakt tillkommer.
—————
Skicka ett mail där det står “MEGA LASER VOL.1” i ämnesraden.
Skriv vilken adress vi skall skicka till.
Vi skickar ett konfirmationsmail där det står vilket kontonummer som gäller.

DOUBLE TROUBLE – Capleton & General Levy
Den här är snygg på riktigt. Capleton & General Levy delar skiva, och delar också omslag. General Levy kör en avslappnad sportig London stil medan Capleton kör på badboy-klassikern med skinnjacka utan något under, guldkedja, spliff, och en allmänt stukad uppsyn. Något som vi undrat genom åren hur Capletons byxor egentligen såg ut (eller stod han i kalsonger?), för om man kollar noga på skivan så ser man att hans byxor är ditmålade med tuschpenna.

FROM JA to UK MC CLASH  VOL. 3 – Poison Chang & Top Cat
Det här är tydligen någon ”Jamaica-England-connection-grej”. Poison Chang till vänster håller det äkta för Jamaicas räkning med en fantastisk halvgenomskinlig prickig skjorta, en snygg snefrilla och dom obligatoriska ringarna. Top Cat (som förövrigt ser ut som att han absolut inte vill vara med på bild) kör en hårdare stil med någon slags spiderman-skinnjacka, rooster (kommer ni ihåg?), och ett par jävigt cleana fold-up solglissor som är ett par solglasögon ÄVEN när man fällt upp solglasen!?! 1-0 till Jamaica.

Vi hörde att du hade en grej för t-shirts med vargmotiv, varför vargar?
– Jag är en samlare, på gott och ont, och när jag väl skaffat nått jag gillar så blir det fler. Sen hjälpte det väl mycket att jag jobbade på Emmaus. Sen är de ju helt fantastiska. Många av mina modeförebilder är folk man ser på vagnen ute på t.ex. Hisingen.

I typ skinnväst…
– Ja, skinnväst eller skinnpaj! De känns jävligt Sirpa! Det är lite fult, och lite snyggt. Men nu är det ju trendigt med vargar helt plötsligt.

Det känns som att människorna du beskriver har fastnat i 80-talet…
– De har stannat där, hittat det de gillar och sen kör de stenhårt på sin grej. Hisingen helt enkelt. Man ser så mycket skönt folk där, det är inga konstigheter att komma med en stor cowboyhatt, gympaskor i guld och en 90-tals adidas-prasseljacka. Man får se ut hur man vill där, folk är inte så jävla trendmedvetna. Det gör att kläder känns kul igen, lite med avslappnat.

Du nämnde för oss innan att du fick din första varg t-shirt när du var 11 år…
– Ja precis, av min pappa Conny, han hade köpt den på någon resa nånstans. Det är därför jag gillar alla de här tröjorna, det är kläder med historia. Som igår så hittade jag en jäkligt het jeansjacka med fransar, och det känns så härligt med kläder som har en själ, som har varit med lite, varit ute och dansat och röjt lite om du förstår vad jag menar?

Haha, Men valde du ut den här varg t-shirten när du var 11?
– Nej, alltså det var en present från min pappa. Min pappa är lite av en sån person som skulle kunnat ha en sån här t-shirt om han bodde på Hisingen. Han är en sån som köper fem skjortor och fem par jeans som han gillar och så kör han på dem. Nu köper han inga nya skjortor för att han är så förbannad på att det inte finns tryckknappar längre. Han kör bara på såna där jeansskjortor med marmor tryckknappar, instoppade i jeansen. Haha, det kanske är därför jag gillar det och får såna här känslor för dem.

Så din pappa heter Conny?
…Ja och min kusin heter Ronny, haha

Haha, perfekt. Har du på dig t-shirtsen ibland?
– Jaja, det är klart. Fast inte den här röda. Grejen är såhär; jag kan ha på mig dom i stan, men alltid när jag är på pub-quiz på Kville och har vargshirt på mig så blir det som att 40-åriga gubbar tror att jag faktiskt skulle kunna gå hem och ligga med dom. Folk ser ut så på Hisingen.

Undrar vem som köper dom från början, och vart?
– Jag tror folk köper dom på diverse torg, typ knallemarknad på Frölunda Torg. En ”knallemarknadsgubbegrej” helt enkelt. Såna här tröjor köper man tillsammans med en ”för fet för ett fuck” tröja typ.

Här blir det en diskussion om samlande rent generellt. Det kommer bl.a fram att Saras pappa Conny också var en samlare, men att han var tvungen att sluta när grannarna klagade på allt skräp och alla gamla bilvrak som låg utspridda på tomten…

Har du träffat någon annan som samlar på såna här tröjor?
– Alltså, nu känns det ju som att det är lite trendigt med sån här stil, vargar och såna saker…

Men du började när du var 11?
– Haha, precis. Fast egentligen så började väl samlandet ”på riktigt” när jag jobbade på Emmaus för tre år sen. Jag kunde inte motstå dem när jag stod där vid bandet och sorterade kläder. Då var det ju inte alls trendigt och de såldes inte så mycket. Folk var lite fegare i kläder, ironi kanske inte var lika ”inne”.

Jag känner nästan för att ha på mig en sån här nu, den här är ju så jävla nice! Bara ögonen i färg, matcha den med ett par gröna sneakers.

Hur stor är samlingen nu?
– Alltså, samlandet har minskat nu eftersom jag inte jobbar på Emmaus längre. Men det är väl dom här grejerna, 6-7 t-shirts i just den här kategorien. Sen så har jag ju andra kategorier, haha.

Har du en fascination för djurmotiv rent generellt?
– Nej, men däremot för päls och skinn. Lite räviga material är gött.

Oki doki, vilken trend skall man hata på 2010?
– Fuskskinn tycker jag inte om. Fuskskinn och bloggbrud är två trender som borde bort. Folk som anstränger sig för mycket.

Avslutningsvis, vad är det äckligaste du sett i en porrfilm?
– Det är nog inredningen skulle jag vilja säga.

Alla bilder i det här reportaget är tagna av Joel James, En formgivare, fotograf, dj, livsnjutare etc. Kolla in hans portfolio!

My friend said that EIT is ”a total rip-off from Tv Carnage” is that true?
No, though he was undoubtedly an influence on us. But so were other things- Lost and Found Video Night, Look Around You, Waverly Films, black magick- the list goes on and on.

Your favorite clip on the site?
That would be like picking a favorite child. That said, Duane.

You do live shows right, screenings in theaters. Whats that about? Any chance to catch you on a european tour? Sweden perhaps?
Our live shows are an attempt to draw a magickal circle of power large enough to encompass the world, so in a way we have already performed in Sweden. Astral plane Sweden. We use ziggurats of Jerry Maguires, full body foam rubber suits, and lots of fake fur, incense and black tights in order to accomplish this goal.

Whats the deal with ”Maguire-watch”? Is there gonna be a great big Maguire-fire someday or what?
No, we would never bin the most sacred of all video tapes! We hope to someday open a video store with nothing but VHS copies of Jerry Maguire, because that would be hilarious.

Here’s a taste of the awesomeness that is presented at Everything Is Terrible:

The Boz is Stone Cold

Stranger Danger

The Zone of eternal Evil

Motown by white people

Jesus is a friend of mine