Från lyxhotell och guld till vatten och bröd Del 1

Ett gäng engelska lads bestämmer sig för att åka ner till Dubai och spendera 2,5 miljoner kronor med förfalskade kreditkort. De bor på sexstjärniga hotell och lever loppan. Men till slut får de spendera sina dagar och nätter i ett vidrigt häkte utan rättegång.

En av vakterna låser Martins armar bakom ryggen på honom. Två andra vakter drar ner honom. Betonggolvet känns svalkande i det annars heta rummet. Martin vet vad som kommer att hända, han såg precis hur hans polare släpades ut från förhörsrummet. Blodig, svullen, medvetslös.

En svart känga placeras på Martins adamsäpple. Det känns som om magen kommer att explodera när han plötsligt får en spark av en stålhättad känga precis under revbenen. Då stampar kängan mot adamsäpplet ned och luften försvinner, en blixt slår genom huvudet, han försöker se. Låser sin blick på den vakt som står rakt över hans huvud.
De skriker någonting till honom men Martin kan inte svara. Även om han hade velat så hade han inte kunnat. Stöten mot adamsäpplet har gjort det svårt att få ut ett enda ljud, han försöker hosta. Så kommer två sparkar i magen. Reflexmässigt vill han vika sig dubbelt, då stampar ner kängan mot adamsäpplet och allt blir svart.

It’s a fantastic feeling of walking in to a seven star hotel and 
just for the feeling order a 700 pound bottle of wine.
I mean I don’t even like wine

Ett par dagar tidigare bodde Martin Jenkins, som då var 25 år, tillsammans med sina kumpaner på sju av Dubais dyraste hotell. De levde som kungar.
– Listen mate, it’s a fantastic feeling of walking in to a seven star hotel and just for the feeling order a 700 pound bottle of wine. I mean I don’t even like wine, säger Martin på sin Londondialekt.

Han är uppväxt i Kings Cross, en av Londons tuffare stadsdelar, och han har livnärt sig på att göra ”dodgy things”. Han har bland annat tjänat pengar på att listat ut hur man lurar spelautomater och genom att sälja stulna restaurangkök. Man skulle kunna kalla honom för en hustler.

Ett par veckor innan resan till Dubai hade hans bästa vän Chiello visat honom att man lätt kunde handla med fejkade kreditkort.
Chiello var en lysande begåvning när det kom till kriminalitet. Hans specialitet var bedrägeri. Till skillnad från Martin hade Chiello växt upp med vägen jämnad för sig. Han var halvschweizare och halvnigerian. Visserligen uppväxt i samma tuffa område som Martin men Ciellos föräldrar var framgångsrika. Hans mamma var psykolog och hans pappa satt på en högt uppsatt post i en schweizisk bank.
Martin och Chiello blev presenterade för varandra när de var 19 år och det klickade på en gång.

Första bluffen
– Look Martin, I know the guy, sa Chiello till Martin den där första gången de skulle handla på ett av Chiellos förfalskade kreditkort.
”The guy” arbetade i en butik på Harvey Nichols, ett rätt så flott varuhus på hörnet Knightsbridge och Sloane Street i London. Martin hade till en början inte varit helt övertygad om att det skulle fungera att handla på Chiellos falska kreditkort. Men i och med att Chiello kände killen i butiken så hängde Martin med.
Chiello provade ett par byxor som han gillade, han bestämde sig för fyra par av dem. Han valde fem par skor i olika färger, även de av en och samma modell som han tyckte passade. Chiello fortsatte att plocka på sig kläder. Martin provade ett par jeans. Kläderna bildade ett mindre berg på disken där ”The Guy” jobbade.

Killen bakom kassan såg frågande, nästan arg ut när han tittade på Chiello.
– Oi, you can’t fucking buy stuff for four grand, you need to put half of it back, sa The Guy.
Chiello hängde tillbaka en del av prylarna och drog sedan kortet genom automaten. Martin var ett par byxor rikare.
– Fraud is about keeping your cool in every situation man, berättar Martin.
Även om Martin nästan uteslutande livnärt sig på kriminalitet så var han inte iskall i alla situationer. Chiello å andra sidan var iskall jämt. Med ”sina” kreditkort gick han på dyra medlemsbarer, han köpte till och med prostituerade på korten. I England är det inte helt ovanligt att en massagesalong säljer sex under bordet. Men i och med att det utåt sett är en vit verksamhet så kan man betala med kort.

Utöver sitt charmiga men samtidigt iskalla yttre hade Chiello bra kontakter. Han köpte tomma kreditkort som han sedan tillverkade i en maskin som han köpt via Ryssland. Maskinen gjorde exakta kopior av Visa-, Diners- och Maestro-kort. Uppgifterna som gjorde korten brukbara köpte han via en kontakt på en engelsk bank. Den ryska maskinen förklädde det blanka kortet till ett riktigt kreditkort med uppgifter som var kopplade till ett kapitalstarkt bankkonto.

Identiteter stjäls
2003, då historien utspelar sig, tjänar Martin omkring 30 000 kronor i månaden på dodgy things. Han ska åka till Thailand tillsammans med sin flickvän. Men han är visserligen inte särskilt intresserad av att åka på en långresa tillsammans med henne men han behövde komma bort från andra kvinnor och bort från dåliga vanor som gjort att han redan som 25-åring drabbats av en mindre hjärtattack.

Dagen innan Thailandsresan går Martin ner till Puben för att ta en öl med Chiello och hans polare. Där blir Martin övertalad om att åka till Dubai och leva som en kung och ligga med prostituerade istället för att, som alla andra, åka till Thailand och älska med sin flickvän. Thailandsväskorna var visserligen packade, men Martin bestämmer sig ändå för att avboka Thailand. Flickvännen får bli arg, det spelar ingen roll, han vill leva the high life.

Planerna sätts i verket. Kreditkort trycks, identiteter stjäls, Fyra pass per person tillverkas. Martin är nu förutom engelsman även fransman, italienare och österrikare. Hans nya franska identitet är Jamie Wellington. Istället för att flyga direkt till Dubai köper de biljetter till Abu Dhabi. I Dubai hålls nämligen en stor mässa vilket innebär att de finaste hotellen är fullbokade och säkerheten lär vara extremt hög.

Herr Wellington och tre andra, däribland Chiello, kliver av planet och tar sig genom tullen utan några problem.
Det är varmt och svettigt, från minareterna hörs bönerop och Martin trivs från första början. Han är visserligen rädd, men han trivs.
De checkar in med sina falska pass på hotell Marriott och bestämmer sig för att det skall bli deras utgångspunkt.
– Vi slängde bara in grejerna i rummet och gick ner till restaurangen för att äta, säger Martin.
På restaurangen dricker de extremt dyra viner, flaska efter flaska. Äter hummer, caviar och kobebiff. Efter brakmåltiden röker de cigarrer.
– Notan var på 800 pund. Jag var skitnervös inombords när den skulle betalas. Men de andra killarna såg coola ut. Det roliga med resan var att vi djävlades med varandra hela tiden. En av killarna var på toaletten när kyparen kom tillbaka så vi satte notan på hans rum, just to fuck with him, säger Martin och skrattar.

”Jag bjuder alla här inne på en drink”.
Applåder utbryter och Chiello blir eskorterad av tiotalet
kvinnor på sin väg mot de andra killarnas bord.

Korten som de har med sig skall tömmas innan de återvänder till London.
Men de vill ha med sig så mycket som möjligt hem. Diamanter, smycken, och kontanter – inte kvitton från lyxkrogar. Kyparen sätter det på rummet utan att blinka. Efter middagen går de till en bar. Chiello går fram till baren och skriker. ”Jag bjuder alla här inne på en drink”. Applåder utbryter och Chiello blir eskorterad av tiotalet kvinnor på sin väg mot de andra killarnas bord. Martin ser att kvinnorna har smak, de är klädda i otroligt dyra kläder och bär vackra smycken.

– I fell for a Russian girl, de andra var från Östeuropa, och Afrika, säger Martin.
Chiello viskar i Martins öra att de är prostituerade. Men Martin tror honom inte.
– Listen mate, jag skulle aldrig ens kunnat gissa att hon var prostituerad. Det var först när vi kom upp till hotellrummet som hon frågade efter pengar. Klart att jag blev paff, berättar Martin.

Nu är Martin är full, han har druckit Jack Daniels med Cola hela kvällen. Med ett bottenlöst konto hann det bli ett par drinkar innan han fick med sig tjejen från baren. Han sätter sig ner på sängkanten och andas tungt genom näsan. Spritångorna smakar sött i gommen och han känner sig hålögd efter den först dagen i Abu Dhabi. Martin betalar tjejen och det är det sista han minns.
Nästa minne. Badrumsdörren står på glänt och att han hör hur det spolas vatten från det marmorbeklädda badrummet. Han går in i badrummet och där står tjejen och tvättar bort blod från sina mörkblå jeans. Hon skriker fuck off.
– Det var lite läskigt. Efter det gick hon, berättar Martin.

Catch me if you can
Dagen därpå checkar de in på fler lyxhotell. Anledningen till att de bor på så många hotell samtidigt heter ”Cash Back”.
En av orsakerna till att Martin lät sig övertalas den där kvällen på puben var att han samma vecka sett filmen ”Catch me if you can” med Leonardo diCaprio. Filmen, som är en sann historia om Frank Abagnale den yngre, handlar om den kanske mest framgångsrika bedragaren genom tiderna. I filmen kommer Frank på att han kan ta ut kontanter från receptionen en gång om dagen.
Anledningen till att Frank tar ut pengar från ett hotell och inte från exempelvis ett växlingskontor är för att det är mycket mindre risk att de blir misstänksamma i och med att han checkat in på hotellet. Dessutom är inte hotellpersonal lika misstänksamma som Forexpersonal som vet hur de skall upptäcka en bluff.

Martin, Chiello och de andra två tar var och en ut maxbeloppet 2000 kronor från alla de hotell de bor på. Det betyder att de varje morgon måste ta sig mellan de olika hotellen och hålla reda på vilken identitet de bor under på de olika hotellen. Det går nästan alltid smärtfritt.

När de checkat in på hotellen bestämmer sig Martin och Chiello sig för att testa korten på riktigt. De går in till en Virgin-skivaffär. Chiello fyller flera varukorgar och bestämmer sig för att köpa ungefär 200 cd-skivor. Martin köper en, men han är överlycklig, för det funkar. Nästa affär blir Timberland, Martin köper två par skor, Chiello sju. Expediten blir misstänksam och frågade efter legitimation. Chiello tar upp rätt pass utan att höja på ögonbrynen. När Martin märker att det funkar får han blodad tand och köper en massa smycken till sin flickvän i nästa affär.

Terroristen och weedet
I och med att Martin är den grönaste i gänget får han inte ta ut pengar på Forex. Det är det knivigaste man kan göra. I värsta fall kunde de ställa en massa frågor och ringa upp banken för att se så att allting stämde. Chiello tar första rundan till Forex i Abu Dhabi.
– He kept his cool as always. Efteråt mötte han oss med världens största leende och 1000 pund, berättar Martin.

Bluffen hade nu satts i rullning och Martin blir mindre nervös för varje köp som går igenom. Efter ett par dagar ansluter sig den femte medlemmen till gänget. En engelsman med föräldrar från Pakistan.
– By the way he looked like a terrorist. Han hade ett långt glest skägg och burrigt svart hår. Det sjukaste var att han skulle ta med sig massor med weed och självklart blev han stoppad i tullen. När tulltjänstemännen skulle tulla honom började han skrika om att han blivit särbehandlad bara för att de tyckte att han såg ut som en terrorist, säger Martin och gapskrattar.
”Racial discrimination”, skriker den skäggbeklädde.
Tulltjänstemännen blir så stressade att de inte hittar weedet.

De närmaste dagarna röker de massor med weed på varandras hotellrum. Martin börjar bli orolig i och med att han kollat upp att man kan få upp till fyra års fängelse för en joint i Abu Dhabi. Men han blir mer bekväm i rökandet ju mer han röker. De träffar prostituerade. Blir fulla. Blir höga. Surplar Piña Colada. Äter steak-sandwich vid poolen. Slappar i hamamen. Får ansiktsbehandlingar. Tävlar om vem som kan ligga med flest prostituerade på en dag. Får pedikyr.
Den skäggbeklädde är dock flitigare och slappar betydligt mindre än de andra. Han stannar bara i tre dagar men åker ändå hem med 150 000 kronor.

Allt går i marmor och vitt
Efter en vecka bestämmer de sig för att bege sig till slutmålet, Dubai.
De checkar ut från hotellen.
– Fuck mate, när vi checkade ut från Marriott låg notan på över 5 000 pund (51 000 kronor). Då var jag skitnervös, trodde att det var för mycket liksom. Men det gick bra. Efteråt hyrde vi en chaufför som körde oss hela vägen till Dubai. Och det kändes så skönt att lämna Abu Dhabi, säger Martin.

Chiello har tidigare gjort ett par resor till Dubai så han väljer ett hotell som han verkligen gillar. Grand Hyatt Dubai. När de kliver in i foajén möts de av överdåd. Framför dem forsar ett vattenfall som kantas av vackra träd. Foajén ser ut som en gigantisk shoppingmall med lyxkrogar och butiker. Allt går i marmor och vitt.
Chiello, tätt följd av de andra, banar sin väg mot receptionen.

”Well hello, Mr King”, säger receptionisten. Shit vi är avslöjade, tänker Martin.
Receptionisten känner igen Chielleo då han spenderat en hel del pengar på detta hotell under en av sina tidigare resor. En annan kille i gänget reagerar instinktivt och checkar in med en av sina identiteter. Två dagar senare har Chiello letat rätt på Mr Kings identitet, den han använde förra gången.
– Jag fattar inte hur han gjorde, men han lyckades checka in som Mr King igen. Pure genius, säger Martin.

Under de kommande dagarna ligger Martin i för att tjäna ihop sina pengar. Dealen som han hade med Chiello var att han skulle ge honom hälften av allt han drog in. Chiello var ju trots allt hjärnan bakom det hela. Och Martin får absolut inte ta ut några som helst summor från Forex.
Men nästan varje dag smiter Martin och en annan i gänget iväg i en limousin till ett växlingskontor i öknen vid Abu Dhabi. Där plockar de ut 1 000 pund vardera. De berättar inget för Chiello.

Målet med resan är att alla skall komma upp till ett visst belopp. Juveler, smycken och kontanter för 30 – 40 000 pund skall de ta med sig tillbaka till London.
När dagen då returresan infinner sig har de inte lyckats komma upp till det beloppet. De struntar i att ta planet. Samma dag åker de fast.

Allt går i cementgrått
Dubai kryllar av butiker som säljer smycken. Det är i en av dessa butiker som Martin, Chiello och Jason, den tredje engelsmannen kliver in. Det är eftermiddag och den värsta värmen har lagt sig. Bakom disken ler två män mot dem. Jason plockar ut guld för 10 000 pund och hans köp går igenom.

När det är Martins tur att betala ber han expediten att dela upp köpet på tre kort. 2 000 pund på det första. Expediten vänder sig om och drar kortet i maskinen, betalningen går inte igenom. På kort nummer två finns inte heller tillräckligt med pengar. När det tredje kortet avvisas säger expediten att de måste ringa upp banken.
– It was then I lost my cool. Jag blev panikslagen och visste inte vad jag skulle göra, säger Martin.
Men Chiello är lugn. Han säger att det antagligen beror på att banken inte vet att Mr. Wellington är i Dubai. Istället för att ringa banken föreslår Chiello att de skall gå till en bankomat för att ta ut pengarna. Han ber att få korten tillbaka. Expediten säger något på arabiska och granska misstänksamt korten.

”Ge mig korten så att vi kan gå till bankomaten”, säger Chiello.

Det hela har tagit mindre än tre minuter, men det känns som en evighet för Martin. I ögonvrån registrerar han att två gestalter kliver in i butiken. Han vänder sig om, där står två poliser i gröna uniformer. De säger något på arabiska till männen bakom disken. Jason ber att få sitt guld så att han kan gå. Expediten skakar på huvudet.

Då frågar poliserna Martin om hans kort är stulna.
”Absolut inte”, svarar Martin.

Chiello inser nu att situationen inte går att rädda. Han ber att få gå på toaletten, poliserna tycker inte att det låter som en bra idé. Chiello påminner dem om att det inte är hans kort som det handlar om, han är bara vän till de båda som handlat guld. De båda poliserna växlar några ord och bestämmer sig för att Chiello kan få besöka toaletten. Väl inne på toaletten gömmer Chiello sina falska pass och kort bakom ett rör. När han kommer ut är det som att han blivit Chiello upphöjt till två. Han har dragit på sig ett enormt självförtroende inne på toaletten. Han rör sig mellan poliserna och expediterna när han försöker övertyga dem om Martin och Jasons oskuld.

”Ge tillbaka korten nu. Vi har legitimation. Det här är galenskap”, säger Chiello.
Då slänger poliserna på handbojor på Jason och Martin.
”Men vad gör ni”, skriker Chiello.
”Du skall lära dig att hålla tyst”, säger en av poliserna och sätter handfängsel även på Chiello.
”Ursäkta, men på vilka grunder griper ni mig”, frågar Chiello.
”Du arresteras för att du pratar för mycket”, säger polisen.

”Kommer jag att bli våldtagen nu?”
Det börjar bli mörkt när de anländer till polisstationen. Ciello förs åt sidan och de två andra förs in till förhörsrummet. Polischefen kliver in och sätter sig på en stol framför dem. Han är lång, muskulös och hans ansikte pryds av ett ståtligt vitt skägg. Hans förhörsteknik är ny för Martin.
”Har du bajsat i dag?”
”Är korten stulna?”
”Vad fan åt du till frukost?”
Polischefen spottar ut frågorna och ser rasande på de två. Martin vet att han borde vara rädd. Men han kan inte hålla sig för skratt. Polischefen blir ursinnig och börjar gräva i Martin och Jasons tillhörigheter som ligger på bordet. Han upptäcker att deras pass är franska.

Martin förklarar att de båda är födda i Paris men att de flyttade till London nästan direkt efter födseln. Därav de dubbla nationaliteterna och brist på kunskap inom det franska språket. De förs ner i ett garage. Chiello har inte synts till på ett tag så Martin antar att han är frisläppt. De förs med handfängsel rakt fram mot en öppen garageport.
Vid den här tidpunkten är Martin övertygad om att de skall bli släppta. Men istället förs de till cellerna under polishuset.

De blir kroppsvisiterade. Ur Jason kalsonger trillar
sju kreditkort ut. Tätt följt av hans riktiga pass.
Både poliserna och Martin skrattar åt situationen.

Men Martins leende suddas långsamt ut när han vänder sig om. Där ser han tio svarta ansikten som stirrar på honom och de ser riktigt upphetsade ut. Martin vänder sig om och frågar poliserna om han kommer att bli våldtagen nu. Poliserna skrattar och föser in honom och Jason i en fängelsekorridor och låser gallret bakom dem.

”Martin!”, ropar Chiello som blivit satt i en fängelsekorridor bredvid Martins och Jasons.
”Chiello, är du också här? Vad kommer att hända med oss”, skriker Martin och greppar krampaktigt gallret. Deras nya cellkamrater skrattar.
”Buhu, vad kommer att hända med oss Chiello”, härmar de.

Häktet under polisstationen är uppdelat i tre korridorer med åtta olåsta celler som rymmer två våningssängar vardera. I Martins och Jasons korridor bor de omkring 50 män. De olika cellerna är uppdelade efter etnicitet. Indierna som är minst värda får sova närmast den stinkande toaletten vid slutet av korridoren. Den bästa cellen befolkas av araber, därefter kommer iranier och afrikaner.
Henry, en man från elfenbenskusten hälsar dem välkomna och erbjuder dem båda sin 90-säng och varsin cigarett.
Martin pratar och röker med Henry långt in på småtimmarna. Till slut tar han av sig skorna, sveper in sig i sin fängelsefilt och lyckas somna.

———————————————–

Detta är första delen av två om Martin. Den andra och avsutande delen hittar du här.