Älskade Göteborgsoriginal

Visst har Göteborg Glenn Hysén, Håkan Hellström och andra kändisar. Men vi har också en hel del mindre kända göteborgsoriginal. En del lokala, en del tragiska. Men alla har de gemensamt att de lämnat ett avtryck hos oss. Vi bad ett gäng Illustratörer och konstnärer vi diggar att tolka varsitt original. Ibland är det vi som skrivit anekdoterna och ibland illustratören. Fyll gärna på i kommentarerna med era historier, rykten och skrönor om dessa ess!

Namn/Alias: ”Skinn-PEO”  ”Skinn P-O”  ”Läder-PO”
Illustration: Jakob Feltsén
Info, anekdoter och skrönor: ”Skinn PEO” kunde man se runt haga och järntorget, Han brukade väcka uppmärksamhet genom sin speciella klädsel. Klassisk ”läderbög” a la ”Village People”. Skinnkeps, bar överkropp, skinnväst och gärna ett par handklovar hängande någonstans. Det var en herrans massa år sedan man såg honom så om ni har någon uppdaterad info så får ni gärna skriva något i kommentarerna.

Namn/Alias: ”Runknegern”
Illustration: Disk
Info, anekdoter och skrönor från Disk: Onanist som brukade, iklädd tunna linnebyxor, sitta på spårvagnar och runka öppet (gärna längst bak i vagnen). Ibland satt han bara där med kuken hängandes ut genom gylfen. Sågs även på Järntorget. Rockade en afro ibland.

Namn/Alias: ”Bajsmannen”  ”Onkel”
Illustration: CODE 26
Info, anekdoter och skrönor: Var ska man börja? Det finns otroligt mycket historier och skrönor om den här snubben, de flesta kiss- och bajsrelaterade. En ständigt återkommande historia är när någon skulle kissa på en Baja-Maja i Hultsfred. Då hon  skulle torka sig såg hon ett huvud skymta under henne, i holken. Det var onkel som hade krupit in i Baja-Majan och satt med öppen mun för att dricka hennes kiss. Ett rykte var att han samlade på sin flickväns blodiga tamponger, ett annat att han sparat sitt barns första bajskorv i frysen (ja, han har barn). Självupplevt är när han sprang omkring i slottskogen en kväll i början på 90-talet och pissade i sin hand för att sen ta det i munnen och försöka spruta ut det på chockade/skrockande ungdomar som bevittnade spektalet. Finns en tråd på flashback såklart.

Namn/Alias: ”Acetonmannen”
Illustration: Ollio
Info, anekdoter och skrönor av Ollio: Den här snubben gick runt i Majorna ungefär mellan 1998-2003. Det verkade som att han gick på ett eget korståg mot klottrarna, och hade hela cykeln full med olika rengöringsmedel, typ aceton m.m. Han gjorde ofta sina rundor och buffade alla tags längs med den vägen han gick.

Det var mer än en gång som han toltalförstörde en kvälls härlig fyllebombning och suddade bort allt längs med gator och torg redan dagen efter. Karaktäristiskt för Acetonmannens buffningsstil var att han ofta bara suddade ut några av bokstäverna i en tag, eller suddade ut lite outlines och signen på en målning. Otroligt störande.

Jag såg honom live in action några gånger under dessa åren, och han såg ofta helt stenad ut, antagligen av acetonångorna. När jag försökte få kontakt så försvann han snabb som blixten på sin cykel.

Namn/Alias: ”R-Kent ”Rånke-kent”
Illustration: Mikael Dalnäs
Info, anekdoter och skrönor: Röten. Ett bra ord att beskriva kent. Han brukade sitta runt plaskedammen vid Mariaplan, drack alltid Explorer och kollade på barn som badade. Alltid iförd sitt signum: en blå täckjacka, även på sommaren, sjukt svettig. Brukade betala för att barn skulle titta på när han blottade sig. Brukade även få utstå diverse smädelser från det lokala ungdomsgänget runt planen.

Namn/Alias: ”Peruken” ”Rambo”
Illustration: Ekta
Info, anekdoter och skrönor: Peruken, som han kalldes för att han hade en stor brunhårig peruk på sig, fastsatt med ett rött pannband var en klassiker runt Stigbergstorget under 90-talet. Han brukade glida omkring därnere och muttra lite för sig själv, ibland så skrek han ner från fönstret i det bruna tegelhuset som det ryktades att han ägde. En dag när jag stod och väntade på vagnen hysstade han ned en yxa mot kuren, ett rätt säkert tecken på att allt inte var som det skulle under den där flottiga peruken.

Namn/Alias: ”Crazy-eye” ”Partikel-ögat” ”sne-ögat”
Illustration: Johannes ”Aggro” Torstensson
Info, anekdoter och skrönor av Joahnnes Aggro Torstensson: Det var i gymnasiet som jag började se den här instabile grabben vid Nordstan, där han stod och frågade folk om cigg. Crazy Eye skilde sig från andra tiggare: Dels så verkade han yngre än sina ”kollegor”, dels så hade han en snacksalig, aggressiv approach som gjorde honom extra irriterande. Med tanke på hans dyra Adidas-suits verkade han inte vara en tiggare, utan mer av en håglös mallrat som inte hade något bättre för sig på dagarna än att stryka runt i centrala Göteborg.

En gång när jag gick i Nordstan och lyssnade på min cd-spelare, kom Crazy Eye fram och frågade efter cigg. Jag sa nej, varpå han bad mig att ta av hörlurarna så att han kunde upprepa min fråga. Jag sa nej igen och gick ifrån honom. Då ropade han ”Har du tio spänn?”.

De flesta jag känner som stött på Crazy Eye på stan, har alltid liknande erfarenheter att berätta om. Crazy Eye sätter sig bredvid tjejer på vagnen och kommer med oanständiga förslag. Ibland drar han till med en sobbstory om sjuka syskon som han försöker samla ihop pengar till. Det sägs att Crazy Eye var normal en gång i tiden. Han ska ha varit dansintresserad och hade både flickvän och kompisar. Allt ska ha förändras efter ett dumdristigt pojkstreck då han fick en nyårsraket rätt i ögat (Vilket förklarar varför han ser ut att ha drabbats av både en strokeliknande ansiktsförlamning och psoriasis).

Det finns några roligare anekdoter som involverar Crazy Eyes fascination för Tupac Shakur. Någon har hört honom rappat Tupacs låt ”hit em up” på spårvagnen mot Bergsjön, en annan har sett honom dansat loss till Tupacs ”California Love” på ett disko i förorten. 2008 var jag och några kompisar på Bergsjö-festivalen där Advance Patrol och Adam Tensta spelade. Under tillställningen fick vi syn på Crazy Eye som stod och hängde med ett gäng ungdomar. Ett närliggande soundsystem drog igång en Tupac-låt, varpå Crazy Eye jublade och började dansa streetdance inför sin lilla publik. Det gick att urskilja ett leende från den Harvey Dent-brända vänstersidan på hans smuliga ansikte och för ett ögonblick verkade han vara sitt forna jag igen: en älskvärd best som brann passionerat för dansen.

Det har nu gått fyra år sedan jag sist såg honom. Enligt ryktena sitter han på rättpsyk efter ett grovt brott. Andra säger att han har flyttat utomlands till sina släktingar eller har opererat ansiktet. En sak är säker, Nordstan har blivit av med en av sina mest färgstarka Mallrats och vad vore innerstaden utan såna som honom?

 Stort tack till alla illustratörer/artists som hjälpt till!